Att fylla 26
Idag är det min dag. Jag föddes på en lördag. Varje år sedan dess har det känts som att jag fyllt år på en tisdag fast jag vet själv att det låter orimligt. Det är liksom alltid full rulle igen efter julledigheter. Alltid iskallt, alltid en lite inklämd dag mellan jul och det riktiga vardagslivet, alltid tidigt fir innan solen ens hunnit fundera på att gå upp. Och inga härliga jordgubbstårtor och kalas ute på gräsmattan inte. Men ändå, min alldelens egna dag.
 
Imorse väcktes jag av skönsång och frukost på sängen, precis som jag är van vid - i det bäcksvartaste januarimörker man kan tänka sig. Skagenröra på mackor, chokladsåsfyllda chokladmuffins, frukt, jos och tända ljus. Sedan lämnade jag den där skäggstubbige, sömndrucka killen i varma sängen och åkte iväg till jobbet i tjugofem minusgrader. När jag var klar med dagens jobbande åkte jag hem. Hem till ett nystädat, nyskurat hus. Alltså min F. Han är bäst. Precis vad jag behövde komma hem till. Sedan dröjde det inte länge innan delar av familjen dundrade in med hämtpizza, chokladbollspizza med nutella (jag är en chokladälskade av rang) och en hel hop med presenter. Kärlek och skratt. Aldrig har man tråkigt med familjen. Sedan har jag haft ungefär världens lugnaste kväll, med brasan i kakelugnen, med täcket på (det är isande kallt i lilltorpet vårat), mera choklad och en katt som kurat ihop sig vid fötterna.
 
Imorgon är jag 26 år och en dag. Jag undrar nyfiket vad året har tänkt bjuda på. Det händer så mycket spännande i livet nu. När jag var 19 tog jag studenten, jobbade inom äldreomsorgen i en sommar, plockade sedan ihop min enda möbel, några sopsäckar med kläder, min LP-spelare, min dåvarande häst Trollfrej och flyttade till Skråmträsk, landsbygden och min kärlek F. När vi var 20 så jobbade vi båda heltid på snickeri. Vid 21 skaffade vi vår älskade lilla katt Knut, jag reste runt i Thailand med min bästis över nyår. Vid 22 reste vi runt en sväng i USA och var på kryssning i Karibien, sedan började jag att studera på universitetet i Umeå och skaffade min andra häst, min älskade Årvar. Vid 23 köpte vi vårt hemmarn och började renovera, reste till Thailand över jul och nyår med delar av min familj. Vid 24 kretsade hela livet kring vår backe och renoveringen, jag reste till Tjeckien och Tyskland för två weekends, fick låta min trotjänare Trollfrej somna in och lilla Fapriola flyttade till backen. Vid 25 tog jag min efterlängtade examen och började jobba på företaget jag drömt om att få jobba på. Och nu blir jag 26. Jag kan inte säga att jag är så lastgammal alls, men det är härligt att titta tillbaka på åren och se hur de fyllt med liv.
 
Jag undrar hur jag nästa år kommer att sammanfatta året. Jag har inte mindre än tre utlandsresor att se fem emot i år. Vi renoverar i en rasande fart, snart flyttar mina hönsdamer hit till oss och i höst har F varit min alldelens egna kille i tio år. Jag törs nästan säga att detta år kommer att bli en storfavorit. Och jag gillar det där, med att bli äldre. Jag har varit ganska dålig på de där ungdomsåren. Jag tänker att det bästa inte hunnit hända än, att allt ligger framför mina fötter. Jag har hunnit med mycket, men har liksom aldrig bråttom. Allt har sin tid.
 
Sen vill jag passa på att tacka er alla också. Kända som okända. Att ni grattishälsar, uppmuntrar, stöttar och finns med i detta märkliga liv på backen. Jag tycker om er alla så, trots att ni på något vis är så långt bort. Mitt ödmjukaste tack och en stor kram till er alla. Nu är jag 26, en siffra jag tror kommer att klä mig bra.
Att bara vara människa & ha egentid
Det är nästan midnatt och snön töar från hustaken på backen. Kom nästan precis in från stallet, har borrat in ansiktet i hästarnas pälsar och pratat med dem om allt och inget. Ventilerat allt. Skrattat åt deras upptåg och djupandats. Tidigt imorse fick himlen en ny ängel. Och mina stjärnsystrar förlorade sin mamma. Och det gör så ont i mig att de måste gå igenom allt detta. Jag tänkte först vara tyst ytterligare några dagar, har liksom haft tankarna helt på annat håll på senaste. Men sedan tänkte jag, att jag är ju inte mer än människa ändå. Ni får liksom hänga med i livets upp och ner. I lyckorus och sorg. Och nu, ja just nu, känns det sorgligt. Jag vet inte vad jag ska säga mer än så. Men då vet ni. Att tankarna finns hos De som behöver dem ikväll. Så är det.
 
Annars då. F packade väskan igår och tog första flyget söderut imorse. Snöstormen hade fullkomligt kräkts ut snö på vår backe. Det hanns med både fastkörning och inringning av skottar-svärfar imorse. Ofta sådär - som en cirkus. Jag jobbade lite längre än lovligt på en fredag och handlade sedan två kassar med mat inför helgen. Körde hemåt, tog sats upp för backen och parkerade bilen i garaget. Där ska den få stå. Så nu är det egentid som väntar. Hela helgen lång. Och jag tror inte att det hade kunnat komma mer lägligt. Hur mycket jag än älskar tillsammanstiden så är dessa timmar fyllda med egentid inte alls dåliga. Speciellt nu, när huvudet känns fullt med tankar och så.
 
Jag ser framför mig hur jag pysslar runt på gården, stökar runt i förråden, tänder andra adventsljuset, klipper ihop de där filmerna jag tänkt på så länge, ser film, rider och kelar med hästar och beställer hem årets få julklappar. Så jag slipper trängas med folk i stan. Hur jag fotograferar bild efter bild här hemma. Det är ju så rogivande. Och jag har som vanligt, så mycket att visa. På sin höjd tar jag pappa med mig och åker till byggvaruhandeln inför mitt nästa projekt här hemma. Vill bara vara på backen nu och mysa runt. Så himla hemmakär. 
 
Så nu vet ni. Hur det är med det sorgsna hjärtat, egentiden och så.
Önskar er alla en jättemysig helg. Ta hand om er.
Önskeinlägg: Om framtiden

Det låter underbart att du vill släppa på rädslan! Släpp in oss i livet på gården. Vore så mysigt om du ville dela med dig lite av era framtidsdrömmar. Ofta skriver du att du och F sitter och pratar och planerar framtiden. Vad ser ni i den? Ser ni barn i en nära framtid? Var vill ni jobba? Vad vill ni odla? Vilka djur vill ni ha? Älskar den här bloggen och tycker du är som en Elsa Billgren fast på landet. Fortsätt! <3

 
Jag fick denna kommentar för ett tag sedan (jag är verkligen Sveriges segaste människa på att svara på kommentarer, både här och på Instagram, men jag läser ALLT och blir SÅ glad!), tänkte i alla fall att det är hög tid att beta av lite önskeinlägg. 

Först och främst, tack snälla du, för dina fina ord. Blir glad enda ut i örsnibbarna över dina ord. Tack! Framtiden, ett mycket spännande ord tycker jag. Det bär på så mycket, förväntan, drömmar, planer och fantasier. Vissa saker kommer att förverkligas, andra kommer att fortsätta att vara drömmar ett tag till. Vi pratar mycket om framtiden, ja. Jag tror att det är mest för att det har blivit vårt sätt att ta oss framåt i husbygget. "Tänk när vi har en tvättstuga!" säger jag medan jag trycker in kläder i tvättmaskinen i vår trånga toalett på nedervåningen och hänger upp alla kläderna i gästrummet på övervåningen. Är inte missnöjd alls över hur (spartanskt) vi har det, men längtan efter vad som komma skall är en stor drivkraft inom både Fredrik och mig.

Vi renoverar absolut inte huset för att det ska bli något facy show-off hus. Det kommer att bli ett fantastiskt drömhus, att LEVA i. Jag drömmer om en ordentlig tvättstuga, ett stort kök och golvvärme, just för att kunna leva ett enkelt liv sedan. Vi bor i ett kallt hus, det är dragit och värms upp av direkt-el. Inte alls hållbart ur ett miljömässigt eller ekonomiskt perpektiv. Vi drömmer om ett hus som är gediget, rejält och hållbart på många olika vis.



Framtiden vi drömmer om är ett liv där projekten aldrig tar slut. Vi är inte sådana som sitter stilla hela dagarna, vi gillar att vara aktiva och ha projekt. Dagen huset är klart kommer det att finnas massor att göra; garage, trädgård, odlingstäppa, bastu, hönshus. Planerna tar aldrig slut. Och så vill vi ha det också. Ett livsprojekt - helt enkelt. Ingen brådska. Dock längtar vi tills projekten blir mer koncentrerade till barmarkssäsongen, så hösten och vintern går åt till annat. Vi drömmer om att ha en aktiv fritid. Söndagar ute i skogen framför en eld, fiska, jaga och uppleva utomhus. På hösten ska alla bär i skogen förstås plockas, och svampen och sedan ska det saftas och syltas så det står härliga till! Ha mycket tid för våra djur och framför allt för varandra.

En dag vill vi bli föräldrar, ja. Men det är en fråga jag fullständigt avskyr att få. Jag tycker att det är ett beslut som helt och hållet ska tas mellan blivande föräldern/föräldrarna och inget som någon annan har med att göra. Att kunna få barn är ingenting jag tar för givet alls. Som det är idag hade jag inte velat utsätta ett litet barn för vårt liv. Fredrik jobbar skift och varannan vecka ses vi inte alls under veckodagarna. Jag lägger ner min själ i mina hästar. Huset vi bor i är inte anpassat för en liten person heller. Missförstå mig rätt. Jag älskar barnen jag har kring mig. Mina systerdöttrar, Fredriks systersöner, mina vänners barn. Det är bland det mysigaste jag vet, att ha ett par knubbiga armar runt min hals och få busa med en skrattande liten person. 

Det är lättare att prata om djur än om barn! Absolut drömmer vi om fler djur! Jag kommer alltid att ha hästar. Två stycken så de har sällskap av varandra men ändå är nog få att kunna hinna träna och pussa på regelbundet. Kanske under en period av livet endast en? och hyra ut den andra stallplatsen. Den dealen skulle jag kunna gå med på. Ett tag i alla fall. Skulle gärna ta mig an en unghäst nästa gång jag ska köpa en häst. Ett eget föl allra helst, men då går det fort att hästantalet blir fler än man tänkt.



Hönsdrömmen är ju ständig, det borde ni ha koll på vid det här laget. Jag vill ha en hel flock som går runt och pickar och sprätter och lägger ägg med saffransgul gula. Hedemorahöns, helst. Tanken har slagit mig att ha sommarhöns, men jag är liksom lite tveksam till "tillfälliga" lösningar. Jag vill ha allt eller inget på något vis. Så tills jag har ett ordentligt hönshus med en stor rastgård låter jag mig hållas. Och hönshuset är inget vi kommer att prioritera att bygga på just nu. Så hönsdrömmen lever vidare, aboslut!

Mer djur vi skulle kunna tänka oss att ha är stutar och får, jag är lite intresserad av grisar medan Fredrik varken är ett fan av själva djurslaget eller köttet från dem. Om vi skulle skaffa får eller stutar så skulle det vara småskaligt, för att hålla markerna betade och hålla oss med närproducerat kött. Jag älskar tanken av att ha två sällskapsgetter också, som bara går runt och är trevligt sällskap, de verkar vara så häftiga djur! Fredrik har pratat om bikupor också, det vore kul! Tidigare har vi också drömt om en hund som ska bo med oss i drömmen. Men så länge vi har Knut så är det inte aktuellt. 



Annars är vi inte så sugna på att ha mycket djur till mängden. Vi vill hellre ha få djur man verkligen har tid att ta hand om. Två hästar och en katt är alldelens tillräckligt nu. Även om det skulle flytta hit höns, får, getter, stutar, bin och grisar så skulle vi aldrig ha fler än vad vi klarar av att ta hand om ordentligt. Det känns viktigast. Det ska vara roligt och ingenting annat att ha djur!

Jag jobbar med mitt drömjobb just nu. Har ett års vikariat. Så min stora önskan är att få fast jobb och få fortsätta ha det så bra om dagarna som jag har nu. Jag har alltid slitits åt två olika håll. Halva mig har velat skriva och fota och vara kreativ. Författare har jag velat bli så länge jag kan minnas. Sitta med en rykande kaffekopp i pyamasbyxor och skriva sida efter sida av en bok. Få ge ut en bok, två böcker och tre böcker. Medan andra halvan velat ha ett kontorsjobb med fasta arbetstider, kollegor man trivs med, har kul med. Ett jobb som känns utmanande och utvecklande. Det har jag nu. Och så länge jag tycker det är lika kul som nu kommer jag förstås vilja vara kvar. Fredrik är i och för sig ägare till halva backen, men han är en egen person och inte den personen som driver denna blogg. Så vad han gör om dagarna lämnar jag osagt.



Så drömmer vi om odlingar. Jag vill ha ett stort växthus i trä. Ett sånt man kan gå in i och sitta och äta i medan en djungel av tomater, squash och andra slingriga växter omringar en. Jag vill ha en stor köksträdgård med pallkragar och gångar mellan odlingarna. Med kryddor, ätbara blommor och sallader. Ett land som rymmer både potatis, rödbetor, grönkål och rotselleri. Rabatterna i övrigt ska vara lättskötta och gärna lite vildvuxna. Bärbuskar och fruktträd.

Men mest av allt drömmer vi om tid. Att ha tid att ta hand om djur, odla mat och umgås med varandra. Om det är möjligt och känns bra i framtiden, kanske förlänga helgen någon dag och "jobba" hemma på gården med odlingar och djur, spara pengar på matkostnader genom att lägga tid på sina egna projekt här hemma. Men än så länge, är jag strålande nöjd men hur det är jobbmässigt och vill inte ändra något på det. Vi älskar att resa, båda två. Utomlands och inom Sverige. Hälsa på vänner eller turista själva. Jag hoppas att framtiden kommer att bjuda på lite mer fjällvandringar, solsemestrar och besök i andra kulturer (har faktiskt tre planerade utlandssemestrar nästa år!!). Men det är inte så mycket mer komplicerat än så. Vill baka mitt bröd, hänga i vår bagarstuga, bo i ett varmt, tryggt hus där ögonen kan vila. Ha filmkvällar med vänner och lagomt mycket projekt att pyssla på med. Ett lugnt liv på landet.

Det är lite läskigt att prata om framtiden. Det är lätt för människor generellt att sluta fokusera på här och nu för att nå drömmar och mål. Jag tänkte bara förtydliga, att detta är just drömmar och planer. Lika fort kan de ändras och bli annorlunda. Ingenting är bestämt eller så, det finns bara där, som en dröm om en framtid, som hur som helst ska levas här på backen.