Drömmen om Drömmen - FÖREBILDER
2011 flyttade vi till gården. Vi hyrde lilla huset vi bor i nu i 4,5 år innan vi köpte loss hela hemmarnet. På gården finns en stor ladugård, timmerbod, bagarstuga, loge och två bostadshus. Det ena, "lilltorpet" bor vi i tillfälligt medan vi renoverar det andra, huset vi kallar "Drömmen". När vi köpte gården var Drömmen obebodd sedan femtio år tillbaka. Huset var fullt av möbler, prytlar och pinaler, de förra ägarna hade en hel drös med grejer som hamnat i huset på ett eller annat vis.
 
Eftersom att vi bott in oss på gården så pass länge, så kändes det självklart att det var här vi ville bo. Vi började vara sugna på att köpa oss en egen gård att pyssla om och kunna flytta hem hästarna. Men vi hade tänkt vänta tills mina studier var klara. Vi funderade på gårdar i byn och omkringliggande byar. På landsbygden ville vi slå rot. Lite hemmablinda var vi nog, övertygade om att Drömmen var omöjlig att renovera. Vi pratade till och med om att bygga ut lilltorpet åt något håll. Eller riva husen och bygga ett sprillans nytt hus. Tankarna var många och långa, och medan vi funderade vi kändes en helrenovering av Drömmen just som en avlägsen, omöjlig dröm.
 
Men under vintern 2014/2015 hade vi verkligen bestämt oss, att det var på backen vi hörde hemma. Jag hade fått lov av hyresvärdarna att bygga ett litet stall i ladugården och ha hästarna hemma. Vi hade oändligt många gånger gått runt i Drömmen och dragit händerna över plankgolven, klöst lite bakom en tapet och och funderat om timret bakom fasaden verkligen var så gediget som både grannar och våra pappor påstod.
 
Så en dag bestämde vi oss. Vi köper gården. Med skog och mark och allt jobb det kommer att innebära. Vi hade vid det här laget blivit så förälskade i huset, i takhöjden, i kakelugnarna och i prälsponten. Vi började med att prata med Fredriks föräldrar, vilka ägde 1/4 av gården. Vi fick grönt ljus och åkte med bankande hjärtan till Fredriks faster med man som ägde 1/4 av gården. Även där fick vi grönt. Aldrig har jag varit så orimligt nervös över att ställa en fråga. Fick knappt ner fikat ner för matstrupen. Aldrig varit så rädd för ett nej någonsin. Slutligen åkte vi till Fredriks farmors syster med familj som ägde den resterande hälften av gården. Vi förklarade vår kärlek för gården och våra planer med huset. De fick några dagars betänketid och sedan var alla ägarna överens om att sälja gården till oss.
 
Så blev det juli och vi satt med svettiga händer på banken och skrev under papper efter papper. Så började vår renoveringssaga där. Vi var vid det här laget tjugotre år och hade aldrig någonsin varit i närheten av ett liknande projekt. Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på, och det tror jag såhär i efterhand var väldigt bra.
 
Nu för tiden har vi blivit ett med huset. Folk frågar sällan hur vi mår eller vad vi gjort under helgen, de frågar om bygget. Jag älskar att prata om vårt projekt och är sjukt stolt över vårt fina, gedigna hus. För mig är just själen och känslan i huset det allra bästa. Timret, golven, de stabila väggarna och spegeldörrarna mellan rummen gör mig knäsvag. Jag känner en sån enorm kärlek till huset.
Vi är väldigt tacksamma att just vi fick köpa loss gården. Alla gånger jag gått in och drömt mig bort inne i huset går inte att räkna. Det hade förmodligen varit enklare att riva det och bygga ett nytt hus. Det hade förmodligen redan stått klart, mitt på backen. Men det räcker liksom med att vandra runt i huset så blir man kär. En sån känsla går liksom inte att köpa för pengar. En sån känsla måste upplevas. Vi kommer att ändra utseendet på huset väldigt mycket, men det är liksom helt omöjligt (för oss) att bo i huset och bevara exakt allt. Hur fina de stora rummet än må vara så vill vi kunna leva livet på våra villkor i huset. Då krävs det en del ombyggnationer och så. Men vi gör vårat allra bästa, att bevara känslan och låta själen bo kvar inom de fyra väggarna.
 
 
...
 
och här kommer en film, bara till er, mina fina insta/blogg-vänner där ute i landet. En film jag filmade 2015 när vi precis skulle börja renoveringen av huset. Så får ni lättare en överblick över huset och hur rummen ser ut. Det är som vanligt läskigt att lägga ut sånt här, men mest kul. Så ni får ta vissa saker med en nypa salt. Som rumsindelningen, vad som ska sparas/rivas bort och så vidare. Planerna har ändrats under dessa två år. Så, taa-daaa, här har ni - en liten film från Drömmen.
 
Renovering 2017 - Förstärkning av bjälklag
Lördag morgon, novembersolen skämmer bort backen med sin närvaro. Jag skulle precis förbereda mig att åka iväg på ännu en jobbdag när min gullga kollega ringde och hoppade in istället för mig. Så jag fick en helt fantastisk, oplanerad dag hemmavid. Så värdefullt. Njöt så himla mycket. Knut med, han älskar när alla är hemma och spenderar tid tillsammans.
Drömmen i novembersolen. Njuter så mycket av denna vy. När all lera är översnöad, så är det riktigt fint.
Som jag nämnde förr hade jag inte ens hunnit kika in i bygget föregående vecka. Så det var fantastiskt att mötas av detta. Bjälklaget som vi håller på att byta ut. Innertaket mellan sovrum - vardagsrum och kök - vardagsrum är numera helt nerrivet.
Drömmen är verkligen bara ett skal nu. Men nu är all rivning gjord. Själva byggandet kan börja!
... ibland lite tveksamma arbetsmiljöförhållanden i Drömmen. Hjärtsnörpen deluxe för mig och mammasvärmor. Men den där F, inte ängslig för något.
Drömmen är fantastisk. Det gedigna timret, kakelugnarna. Ah, njuter så mycket, tanken av att vi ska bo här bland detta fina. Makalöst.
Idag fick vi hjälp av mina föräldrar med bygget. Mamma är så himla duktig och snäll. Aldrig ett klag någonsin om arbetet. Jag slet ner spik från väggarna och mamma städade bort allt skrufs och damm på nedervåningen. Det är inte bara hamra, spika, skruva och bygga när man renoverar. Det är massor, och åter massor med städning, röjning, "sanering", rivning och liknande. Allt ska sorteras med. Massivt.
Här är vi idag. Minus innertaket då. Väggen mellan sovrum och kök ska byggas upp igen. 
När vi pysslat på ett tag så blev det fikadags. Från min fina, loppade korg.
Världens bästa byggteam. Vi har så roligt tillsammans, det är liksom högt till tak och vi skojar och skrattar mycket tillsammans. Kan hylla dem hela dagarna och det skulle ändå inte vara nog.
Så arbetade vi lite till. Gjorde fint i stallet och bar fram byggställningen vi köpt begagnad i höst. Som sagt, sortera och stöka på tar mycket av tiden i bygget.
 
...
 
Anledningen att vi river ner det fantastiska innertaket och håller på med detta extraarbete är just för husets konstruktion. VI har fått hjälp att räkna lite på hur förstärkningen av bjälklaget skulle kunna se ut. Planen var att lägga bjälkar mellan de befintliga bjälkarna för att minska cc mellan dem. Men det visade sig att det inte skulle hjälpa nämnvärt. Istället byter vi ut alla bjälkar, och sätter in dubbelt så många, för att de ska ha samma "styvhet" och bära bjälklaget lika mycket. Detta var inget planerat arbete och kostar en hel del extra arbete (och pengar) för oss. Men som vi resonerat tidigare, husets konstruktion är otroligt viktigt. Efter detta arbete kommer vi inte behöva oroa oss att golvet ska börja svikta. Pjuh.
 
...
 
Sedan sprang vi genom duschen och åkte på trettioårsfest. Så mycket kul man hinner med, på en oplanerad lördag.
 
En lördag med köpesfika och Vårt Fina Tak
Vi sov lite väl länge för min smak imorse. Kom ut i stallet med håret åt alla håll, nyklippta luggen stod verligen rakt upp. Men hästarna, de bryr sig inte <3 Började dagen med att göra fint i stallet och sedan rida Årvak. Han studsade upp och ned och slog bakut, med öronen spetsade och verkade ha så kul. Kul tycker jag med, att vi äntligen är på gång igen. När nästippen var röd och hästen färdigriden så gjorde jag fika, ropade in karlarna i mitt liv;
Ja nog föredrar jag hembakta bullar och kakor, gjorda på ärva recept och med en tesked kärlek eller så i. Men ibland så, snabbkaffe och köpeskakor. Fungerar fint. Folk verkar tro att jag är en sån som gör allt från grunden, skuttar runt och odlar potatis och rider i solnedgången. Tro mig, det är vad jag älskar att göra, men därimellan hinns det med en del halvfabrikat och köpesfika också, haha!
 
Trevligt hade vi då, Fredrik, Pappa och jag.
Sedan så stundade - en heldag i Drömmen. Ser så rackarns hemtrevligt ut när det lyser i fönstren. Stora bygglampor som står på golvet. Men ändå, vi är påväg.
Ute var det så vackert, blir alldelens nipprig av detta frostiga gräs. Njuter av utsikten.
Så sammanstålade jag i bygglaget också. Skottade spån från en vägg vi rivit ner, och ska bygga upp igen. Vi ska ju som tidigare nämnt byta ut alla balkar i bjälklaget mellan vardagsrum (övervåning) och kök/sovrum (nedervåning). Så tänkte vi sätta en balk inne i väggen för att stabilisera lite extra. Det var riktigt bra, för väggen var i sämre skick än vi tidigare trott. "Jag som trodde jag skottat min sista säck med spån" skrattade jag. Bara att bita i.
 
...
 
 
Men så har vi ju detta fantastiska tak i kök och sovrum. Etthundrafemtio år gammal pärspont. Spikad med handsmidd spik. Åh vad jag får ångest över att det kanske inte går att spara. Men vi ska göra ett försök att plocka ner det. Och går det verkligen inte, så blir det ett exakt likadant ala 2017/2018 istället. Taklisterna verkar ha klarat sig i alla fall!
Det är ju så himla fint. Älskar att man ser spikskallarna och varenda liten "skavank". Skavaker som bara ger huset karaktär, svårt att få till ala 2017/2018. Men, som vi ofta säger till varandra, husets konstruktion är viktigare än allt annat. Och bjälklaget måste förstärkas. Så det så.
Men visst håller ni med, man blir blir knäsvag när man ser detta tak, ellerhur?