Hur vi har det i lilltorpet
Kommer hem och det är torsdag. Heliga torsdag. Dagen jag plockar, städar och fixar inne. Finns tid över belönar jag mig med en lugn ridtur under stjärnorna. Brukar avsluta med en varm dusch och somna i nybäddade lakarn (nåja, inte riktigt alla torsdagar, men typ så). En av mina favoritdagar, just för att få pyssla runt lite extra. Dagarna jag lämnat bakom mig har varit så proppfyllda av jobb. Timmar att fylla med så mycket kul, så mycket att lära och så mycket att se och höra. Är helt lyrisk och totalt jättetrött när jag kommer hem. Men fint är det, att få vara en del i så roligt projekt som vi pysslar med just nu. Nåja, jobbet har jag bestämt mig för att lämna utanför bloggen, men bara så ni vet. Att jag stormtrivs och så.
 
Helgen står och väntar på mig. Om torsdagar är härliga och heliga så är ju fredagskänslan snäppet bättre. Koma hem till ett nypysslat, nystädat hem. Träffa F efter fem dagar ifrån. Han jobbar ju som jag tidigare nämnt skift. Så varannan vecka ses vi inte förrän fredagsaftonen. Det har gått så fint och bra i fyra-fem år, men jeeeeesus vad jag börjat sakna honom senaste tiden. Bara drömmer om att få ha honom hemma på "heltid" en dag. Han och jag. Men fint är det också, att få sakna lite extra.
 
Det slog mig idag, när jag klafsade runt i snön på gården, mellan bilen och huset, att jag knappt vetat vad som är upp och ned på mig själv i veckan. Så vad som hänt i bygget, det har jag rent inte koll på. Säkert en del - han är ju flitig min F. Så nu ligger den framför oss, en lång, mysig helg att fylla tillsammans. Lite bastu och lite festligheter har vi planerat in. Men utöver det vill vi få ihop så många timmar som möjligt i huset. På tal om det, så ligger det några halvsnkrivna inlägg i utkastet som väntar på att få se dagens ljus. En liten "temavecka" på gång, med lite gårdshistoria och husprat och sånt. Tänker att det blir kul !
 
...
 
.. och lilla skruttan Fapriola. Hon har inte haft det lätt senaste veckan. Först var det koliken och febern som hälsade på. Sedan efter veterinären varit här var hon så pigg och så glad så. Precis som sig själv, full fart på småbenen. Men sedan gick det utför igen. Fapri åt varken sitt kvällshö eller drack särskilt mycket. Hon var hängig och ledsen och verkligen inte på topp. Det hann gå någon dag innan jag insåg att det var halsen som svullit upp. Ett felstick med sprutan (kramplösande/smärtlindring) blev väldigt besvärligt för henne. Så jag har smort med veterinärsalva, hängt upp maten i lämplig höjd och tagit små promenader med lilla sjuklingen. Det går åt rätt håll. Men jösses vad ledsamt det är, när hon inte mår toppen.
 
Hoppas ni alla har det jättefint ute i gårdarna. Tänker att det blir lite mer husprat här framöver - men först måste jag landa lite efter matathonjobb, ponnysjukstuga och vattenledningar som frusit i hus och stall. Pjuh. Vilken vecka va!
En lördag med köpesfika och Vårt Fina Tak
Vi sov lite väl länge för min smak imorse. Kom ut i stallet med håret åt alla håll, nyklippta luggen stod verligen rakt upp. Men hästarna, de bryr sig inte <3 Började dagen med att göra fint i stallet och sedan rida Årvak. Han studsade upp och ned och slog bakut, med öronen spetsade och verkade ha så kul. Kul tycker jag med, att vi äntligen är på gång igen. När nästippen var röd och hästen färdigriden så gjorde jag fika, ropade in karlarna i mitt liv;
Ja nog föredrar jag hembakta bullar och kakor, gjorda på ärva recept och med en tesked kärlek eller så i. Men ibland så, snabbkaffe och köpeskakor. Fungerar fint. Folk verkar tro att jag är en sån som gör allt från grunden, skuttar runt och odlar potatis och rider i solnedgången. Tro mig, det är vad jag älskar att göra, men därimellan hinns det med en del halvfabrikat och köpesfika också, haha!
 
Trevligt hade vi då, Fredrik, Pappa och jag.
Sedan så stundade - en heldag i Drömmen. Ser så rackarns hemtrevligt ut när det lyser i fönstren. Stora bygglampor som står på golvet. Men ändå, vi är påväg.
Ute var det så vackert, blir alldelens nipprig av detta frostiga gräs. Njuter av utsikten.
Så sammanstålade jag i bygglaget också. Skottade spån från en vägg vi rivit ner, och ska bygga upp igen. Vi ska ju som tidigare nämnt byta ut alla balkar i bjälklaget mellan vardagsrum (övervåning) och kök/sovrum (nedervåning). Så tänkte vi sätta en balk inne i väggen för att stabilisera lite extra. Det var riktigt bra, för väggen var i sämre skick än vi tidigare trott. "Jag som trodde jag skottat min sista säck med spån" skrattade jag. Bara att bita i.
 
...
 
 
Men så har vi ju detta fantastiska tak i kök och sovrum. Etthundrafemtio år gammal pärspont. Spikad med handsmidd spik. Åh vad jag får ångest över att det kanske inte går att spara. Men vi ska göra ett försök att plocka ner det. Och går det verkligen inte, så blir det ett exakt likadant ala 2017/2018 istället. Taklisterna verkar ha klarat sig i alla fall!
Det är ju så himla fint. Älskar att man ser spikskallarna och varenda liten "skavank". Skavaker som bara ger huset karaktär, svårt att få till ala 2017/2018. Men, som vi ofta säger till varandra, husets konstruktion är viktigare än allt annat. Och bjälklaget måste förstärkas. Så det så.
Men visst håller ni med, man blir blir knäsvag när man ser detta tak, ellerhur?
 
Tabata, helgen som var och gråa hårstrån
En liten livsuppdatering då. Nyduschad och luktar gott. Nöjd med vetskapen om att fina, nygamla stallet är nysopat och boxarna fulla av spån och nattamat till hästarna. Årvak med sina lyxiga "back-on-track" stallbandage om benen. Porslinshästen. Eller hur det nu var. Kroppen är mör, ikväll tränade jag så att svetten rann i byns gympasal. Med ena svägerskan vid min sida och den andra som ledde själva passet - Tabata! Det har gått en och en halv månad, ungefär, sedan jag läste min kära bloggkompis Emmelis inlägg om träning. Blev lite sorgsen långt inne i kroppen. Mitt i allt byggande och jobbande och lagande av mat och hästeriande så har jag helt gömt bort min egna arma kropp. Så senaste månaden har jag pinnat på med både promenader, hittepå-yoga, någon ynka liten joggingtur och annat gympaaktigt. Så skönt för en kropp som hänger på kontor och så.
 
Förr tränade jag massor. Helst sex dagar i veckan. Löpning, gym, promenader, styrka och ridning utöver det. Men sedan skrev jag papper på ännu en häst, flyttade dem hit hem, köpte gården med Fredrik och. Ja ni vet. Ursäkerna blir många och långa. Hur som helst. Jätteskönt att röra på min stackars kropp mer än "bara" ridningen. Tackar min svägerska för träningsvärken som förmodligen kommer äta upp mig innifrån imorgon. Bara en sån sak, tackar jag tabatan för!
 
Nog pratat om träningen. Nu vill jag prata om helgen jag hade. Som innehöll massor av den där sällsynta varan - tillsammanstid. Det blev massor med god mat (typ svärfaruppfödd oxfilé, frukost/rostmackor i soffan och obegränsat med kantarellsås), det blev besök av föräldrar och syster och hejbara vad vi hann med på gården. Hann iväg på babyshower för en kär vän också. Och det bästa är, att det bara är fyra dagar tills en liknande helg kommer igen. Med tillsammanstid och så.
 
...
 
Men det var inte bara glitter, guld och gröna skogar. Det var några gråa hårstån med. Vi har sedan länge planerat att förstärka bjälklaget. Nya balkar i samma dimension som de befintliga balkarna. När vi började undersöka exakt hur och var dessa skulle sitta tillsammans med en släkting som jobbar med dessa typer av beräkningar så kom vi (han) fram till att - det räcker inte!! Hur vi än skulle vända och vrida balkarna så skulle arbetet bara leda till förlorade timmar och förlorade tusenlappar. Så vi har fått tänka om helt. Nu har vi istället bestämt oss för att byta ut alla balkarna i tv-rummet. Stora tv-rummet som består av ungefär en fjärdeldel av huset, alltså halva övervåningen.
 
Vi vill förstås kunna sätta igång med detta så fort som möjligt. De befintliga balkarna som plockas bort kommer istället att sättas i köket bara för syns skull. Det kanske inte låter som så mycket att bli gråhårig över. Men grejen är den att vårt fina, pärlspontade kökstak är spikat i de gamla balkarna. Det kommer att vara omöjligt att få ner det helt, hur mycket tid vi än skulle lägga på det. Så taket kommer att rivas ner och jag kommer få börja se mig omkring efter ett exakt likadant, nytt tak, men med samma enorma charm. Älskade lilla tak. Nåja, som ni resonerade i helgen - konstruktionern är viktigare än allt. Vi kommer ångra oss så mycket om hela tv-rummet känns svajigt, knarrigt och ostabilt. Ett nytt tak i gammal stil, det går att ordna. Det löser sig. Utöver att kökstaket försvinner så förlorar vi också 3 cm takhöjd i köket, vilket överkomligt ändå
 
Känner att jag pratar på en hel del om rumsindelningen. Kanske är ni sugna på en planlösning för att hänga med bättre?