För sjätte året i rad; Midsommar på vår backe
Igår; hög musik dundrande ur högtalarna, grillar med askgrå kol i. Långbord för femtion personer och en midsommarstång som tillslut hamnade i potatislandet. Det var midsommar på backen och vi firade med besked.
 
Jag gick runt med träskorna men sparkade av mig dem när blommorna till kransarna skulle plockas. "Det är obligatoriskt, det har min vän Kajsa sagt" sa jag. Sedan trippade vi nerför backen och plockade blommor i dikeskanterna. Satt i ring och band kransar tillsammans, jag har dåligt tålamod så Amalia fick hjälpa mig att få ordning på den. Grillarna tändes och vi dukade upp med papperstallrikar på långbordet. Sexton personer blev vi tillslut. Vi dansade runt midsommarstången, hand i hand, till Räven raskar över isen, Små grodorna och Vi äro musikanter. Vi lekte lekar och blev snurriga av snaps och "isländsk julafton" som det numera får heta. När musiken dunkade som högst smet Amalia och jag bakom stallet och hade en lugn stund med hästarna. Fapriola somnade en stund i midnattssolen och jag var så himla lycklig över att få fira midsommar med Amalia där ute i hästhagen.
 
Vi skålade i öl och prosecco, stod på händer och drack snaps, lekte orimligt många lekar och kramades mycket.  Poppade popcorn när natten övergått till morgon och ville aldrig att gästerna skulle åka hem. Idag - midsommardagen - har inte dugit till mycket, gjorde en plättsmet och låg i sängen tills det blev eftermiddag. Ätit spräpmat och sneglade på min älskade F och tänkte "Genom livets bakisdagar med dig, Fredrik".
 
Midsommarhelg på backen, så roligt och tröttsamt på samma gång.
Tack till alla som kom och firade med oss. Tycker om er.
 
 
När vi kalasade på backen.
Igår var det lördag och vi hade bjudit in på kalas på backen. Vi hade så mycket att fira. Fredrik som blivit tjugofem och jag som tagit min efterlängtade examen. Vi bjöd in våra familjer och startade morgonen med städkaos, matlagningskaos, skura altanenkaos och allmänt kaos. Men det var mödan värt, för vilket kalas vi fick till!
Jag gjorde en somrig buffe på allt som är gott. Som sallad med rödlök och gula tomater
Somriga fruktspett
Världens godaste vattenmelonsallad med koriander. Jag tycker att den är så vansinnigt god.
Sedan var det ju förstås foccacian jag pratat så varmt om. Kallskuret älgkött och nötkött. Kall potatissallad med ärtskidor, lax/avokadosnittar, beasås (inte så hemgjord men) och oliver, med kärnor förstås.
Fjorton stycken var vi som mumsade och åt. Så himla mysigt att ha (näst intill) alla samlade. Med små och stora syskonbarn, våra systrar och våra fantastiska föräldrar. Allihopa samlade på backen, så ljuvligt.
Självklart skulle vår glädjespridare vara med. Ligga invid syrénen under paketöppning och försiktigt hoppa upp bredvid min mamma under lunchen och få smaka lite älgkött med beasås.
Sedan blev det brownie med chokladkräm på samt morotskaka med limeglasyr. Min systerdotter på fyra, snart hem år ropade förskräckt "Men vart är tårtan då? Det är ju inget kalas utan tårta", men konstaterade sedan nöjt att kakorna dög de med.
Världens bästa numera tjugofemåring. Så fin att det gör lite ont.
 
När kalasmaten var uppäten så skulle hästarna klappas förstås. Så glad att ha fostrat en liten, liten hästtjej.
Så glad att Fapri börjar komma och hälsa på våra gäster. Bästa ponnyn i världen.
Min yngsta systerdotter, Allie, fick göra sitt första hästmöte.
Hade så tur att denna lilla solstråle också ville komma på kalaset. Fredriks yngsta systerson, Ebbe.
För några månader sedan stod vi här på skaren och fotograferade bebismagen. Nu är min syster mamma, det är nästan för stort för att kunna ta in <3.
Så fick de små stifta bekantskap. Så sockersött.
Så avslutade vi kalaset. Med mätta magar och så mycket kärlek i luften att jag nästan blev gråtig. Fick så fantastiskt fina presenter också, men bäst av allt. Att få samla (näst intill) alla på backen och ha det mysigt.
 
Tack till er alla som gjort det möjligt för mig att studera i Umeå. Med utfodring av hästar, snöskottning, skjutsning, mockning. Och framför allt alla peppande tillrop, sms och stöttande kramar. Äntligen är jag i hamn.
Bästa sortens minipersonbesök på backen
I måndags var en dag jag riktigt längtat efter. Min äldsta storasyster skjutsade nämligen ut min systerdotter till oss på backen. Hon hade somnat i bilen så jag fick väcka upp henne med att stryka henne på kinden, hon vaknade, tittade sig omkring och ett jätteleende spred sig i hennes ansikte. Hjärtat smälte, och sedan blev det full rulle för att hinna allt vi tänkt. Inom fem minuter hade hon klätt av sig till trosor, hoppat i Elsa-klänningen och skulle hålla Frost-konsert för mig och Knut. Hon tryckte han var knäpp som låg på rygg och kollade på henne faschinerat medan hon dansade och sjön (på engelska!). Sen satte vi igång och baka chokladbollar så det stod härliga till.
Hon höll på att längta ihjäl sig efter Fredrik (han jobbade eftermiddag) och sa hela tiden "alltså, han är så snäll!!" och "jag längtar tills imorgon då är FREDRIK hemma". Älskade lilla skrutt, om hon förstod vilken glädjespridare hon är.
Jag samlade mosterspoäng genom att ha handlat hem massor med morötter (till hästarna) och sån lyx som festis och småyoghurts, lite sockerstinn stundtals men en kan ju inte låta bli att mata lillhjärtat med chokladbollar som hon rullat så bedårande gulligt. Så såg vi tecknad film, var ute och åkte spark, plumsade i snö, byggde ett snöhus med fönster och somnade tätt, tätt intill varandra i "storsängen" redan halv nio.
Nästa morgon var vi uppe tidigt. Åt frukost och planerade dagen. Ridtur och en till frostkonsert sa hon bestämt. Denna gång fick Fredrik också vara publik.
Men först lite mer tecknat medan jag stökade bort. Knut han vaktade henne från första Frostkonserten tills hon åkte hem. Svassade efter henne och höll koll, lajvade storebror mao.
Så efter ridturen blev det mys i hästhagen. Hon vågar stryka Årvak helt själv nu, och länge. Så imponerad, både att hon anammat mitt hästintresse så fort och självklart, och så denna otroliga häst. Första gången han träffade henne skenade han längst bort i hagen och hade panik över vilken minimänniska vi fått till gården. Idag - så självklart snäll och förståndig, tålmodig och njuter av hennes uppmärksamhet.
Tror att de förstår varandra mer än väl - det säger denna bild i alla fall. Så mysigt att ha en liten fyraochetthalftårig hjälpreda för ett dygn. Är så glad att mina dagar i Umeå är över, nu ska det finnas mer tid för mostersmys och "sova över"-tid. Enda invändningen hon hade var att hon inte fick stanna i två nätter till, älskade skrutt.