Ett sommarminne ...
Typ imorgon kommer det att låta krasch bom bang och denna blogg kommer att överösas med juliga inlägg. Är så orimligt sugen på julpynt, julbak och Skråmträsks egna skyltsöndag. Men först drömmer jag mig tillbaka till ett sommarminne jag inte visat er. Från när vi hässjade hö.
 
Det finns en magisk dag på året, när vi hässjar eget hö, på gammaldags vis, att ha till hästarna under perioden när det är för varmt för att ha en hösilagebal öppen. Första året var det bara svärfar och jag som hässjade, sedan anslöt sig mina föräldrar och Fredrik till ladningen. Vi allihopa tyckte det var en så rolig dag, ryktet har spridit sig och i år var vi som mest tio vuxna och två bebisar på plats vid hässjan. En sån magisk dag. Älskar att arbeta på det här viset - med riktigt kropparbete och sedan fika massor med fika. Det är ljuvliga dagar. Ingen annan än jag är intresserad av hästar så, men alla hjälps åt ändå. Vi frågar dem inte, de liksom bara dyker upp med en räfsa eller en grep, eller tar tag i det som ligger närmast och hjälper till. Detta var en solig, ljummen dag, aaaah, drömmer mig tillbaka;
...
 
Och så kom dagen då vi ladade höet också. Fredrik och jag. Tillsammans. Han och jag. Fy vad jag gillar att arbeta tillsammans med honom.
 
Önskeinlägg: Om framtiden

Det låter underbart att du vill släppa på rädslan! Släpp in oss i livet på gården. Vore så mysigt om du ville dela med dig lite av era framtidsdrömmar. Ofta skriver du att du och F sitter och pratar och planerar framtiden. Vad ser ni i den? Ser ni barn i en nära framtid? Var vill ni jobba? Vad vill ni odla? Vilka djur vill ni ha? Älskar den här bloggen och tycker du är som en Elsa Billgren fast på landet. Fortsätt! <3

 
Jag fick denna kommentar för ett tag sedan (jag är verkligen Sveriges segaste människa på att svara på kommentarer, både här och på Instagram, men jag läser ALLT och blir SÅ glad!), tänkte i alla fall att det är hög tid att beta av lite önskeinlägg. 

Först och främst, tack snälla du, för dina fina ord. Blir glad enda ut i örsnibbarna över dina ord. Tack! Framtiden, ett mycket spännande ord tycker jag. Det bär på så mycket, förväntan, drömmar, planer och fantasier. Vissa saker kommer att förverkligas, andra kommer att fortsätta att vara drömmar ett tag till. Vi pratar mycket om framtiden, ja. Jag tror att det är mest för att det har blivit vårt sätt att ta oss framåt i husbygget. "Tänk när vi har en tvättstuga!" säger jag medan jag trycker in kläder i tvättmaskinen i vår trånga toalett på nedervåningen och hänger upp alla kläderna i gästrummet på övervåningen. Är inte missnöjd alls över hur (spartanskt) vi har det, men längtan efter vad som komma skall är en stor drivkraft inom både Fredrik och mig.

Vi renoverar absolut inte huset för att det ska bli något facy show-off hus. Det kommer att bli ett fantastiskt drömhus, att LEVA i. Jag drömmer om en ordentlig tvättstuga, ett stort kök och golvvärme, just för att kunna leva ett enkelt liv sedan. Vi bor i ett kallt hus, det är dragit och värms upp av direkt-el. Inte alls hållbart ur ett miljömässigt eller ekonomiskt perpektiv. Vi drömmer om ett hus som är gediget, rejält och hållbart på många olika vis.



Framtiden vi drömmer om är ett liv där projekten aldrig tar slut. Vi är inte sådana som sitter stilla hela dagarna, vi gillar att vara aktiva och ha projekt. Dagen huset är klart kommer det att finnas massor att göra; garage, trädgård, odlingstäppa, bastu, hönshus. Planerna tar aldrig slut. Och så vill vi ha det också. Ett livsprojekt - helt enkelt. Ingen brådska. Dock längtar vi tills projekten blir mer koncentrerade till barmarkssäsongen, så hösten och vintern går åt till annat. Vi drömmer om att ha en aktiv fritid. Söndagar ute i skogen framför en eld, fiska, jaga och uppleva utomhus. På hösten ska alla bär i skogen förstås plockas, och svampen och sedan ska det saftas och syltas så det står härliga till! Ha mycket tid för våra djur och framför allt för varandra.

En dag vill vi bli föräldrar, ja. Men det är en fråga jag fullständigt avskyr att få. Jag tycker att det är ett beslut som helt och hållet ska tas mellan blivande föräldern/föräldrarna och inget som någon annan har med att göra. Att kunna få barn är ingenting jag tar för givet alls. Som det är idag hade jag inte velat utsätta ett litet barn för vårt liv. Fredrik jobbar skift och varannan vecka ses vi inte alls under veckodagarna. Jag lägger ner min själ i mina hästar. Huset vi bor i är inte anpassat för en liten person heller. Missförstå mig rätt. Jag älskar barnen jag har kring mig. Mina systerdöttrar, Fredriks systersöner, mina vänners barn. Det är bland det mysigaste jag vet, att ha ett par knubbiga armar runt min hals och få busa med en skrattande liten person. 

Det är lättare att prata om djur än om barn! Absolut drömmer vi om fler djur! Jag kommer alltid att ha hästar. Två stycken så de har sällskap av varandra men ändå är nog få att kunna hinna träna och pussa på regelbundet. Kanske under en period av livet endast en? och hyra ut den andra stallplatsen. Den dealen skulle jag kunna gå med på. Ett tag i alla fall. Skulle gärna ta mig an en unghäst nästa gång jag ska köpa en häst. Ett eget föl allra helst, men då går det fort att hästantalet blir fler än man tänkt.



Hönsdrömmen är ju ständig, det borde ni ha koll på vid det här laget. Jag vill ha en hel flock som går runt och pickar och sprätter och lägger ägg med saffransgul gula. Hedemorahöns, helst. Tanken har slagit mig att ha sommarhöns, men jag är liksom lite tveksam till "tillfälliga" lösningar. Jag vill ha allt eller inget på något vis. Så tills jag har ett ordentligt hönshus med en stor rastgård låter jag mig hållas. Och hönshuset är inget vi kommer att prioritera att bygga på just nu. Så hönsdrömmen lever vidare, aboslut!

Mer djur vi skulle kunna tänka oss att ha är stutar och får, jag är lite intresserad av grisar medan Fredrik varken är ett fan av själva djurslaget eller köttet från dem. Om vi skulle skaffa får eller stutar så skulle det vara småskaligt, för att hålla markerna betade och hålla oss med närproducerat kött. Jag älskar tanken av att ha två sällskapsgetter också, som bara går runt och är trevligt sällskap, de verkar vara så häftiga djur! Fredrik har pratat om bikupor också, det vore kul! Tidigare har vi också drömt om en hund som ska bo med oss i drömmen. Men så länge vi har Knut så är det inte aktuellt. 



Annars är vi inte så sugna på att ha mycket djur till mängden. Vi vill hellre ha få djur man verkligen har tid att ta hand om. Två hästar och en katt är alldelens tillräckligt nu. Även om det skulle flytta hit höns, får, getter, stutar, bin och grisar så skulle vi aldrig ha fler än vad vi klarar av att ta hand om ordentligt. Det känns viktigast. Det ska vara roligt och ingenting annat att ha djur!

Jag jobbar med mitt drömjobb just nu. Har ett års vikariat. Så min stora önskan är att få fast jobb och få fortsätta ha det så bra om dagarna som jag har nu. Jag har alltid slitits åt två olika håll. Halva mig har velat skriva och fota och vara kreativ. Författare har jag velat bli så länge jag kan minnas. Sitta med en rykande kaffekopp i pyamasbyxor och skriva sida efter sida av en bok. Få ge ut en bok, två böcker och tre böcker. Medan andra halvan velat ha ett kontorsjobb med fasta arbetstider, kollegor man trivs med, har kul med. Ett jobb som känns utmanande och utvecklande. Det har jag nu. Och så länge jag tycker det är lika kul som nu kommer jag förstås vilja vara kvar. Fredrik är i och för sig ägare till halva backen, men han är en egen person och inte den personen som driver denna blogg. Så vad han gör om dagarna lämnar jag osagt.



Så drömmer vi om odlingar. Jag vill ha ett stort växthus i trä. Ett sånt man kan gå in i och sitta och äta i medan en djungel av tomater, squash och andra slingriga växter omringar en. Jag vill ha en stor köksträdgård med pallkragar och gångar mellan odlingarna. Med kryddor, ätbara blommor och sallader. Ett land som rymmer både potatis, rödbetor, grönkål och rotselleri. Rabatterna i övrigt ska vara lättskötta och gärna lite vildvuxna. Bärbuskar och fruktträd.

Men mest av allt drömmer vi om tid. Att ha tid att ta hand om djur, odla mat och umgås med varandra. Om det är möjligt och känns bra i framtiden, kanske förlänga helgen någon dag och "jobba" hemma på gården med odlingar och djur, spara pengar på matkostnader genom att lägga tid på sina egna projekt här hemma. Men än så länge, är jag strålande nöjd men hur det är jobbmässigt och vill inte ändra något på det. Vi älskar att resa, båda två. Utomlands och inom Sverige. Hälsa på vänner eller turista själva. Jag hoppas att framtiden kommer att bjuda på lite mer fjällvandringar, solsemestrar och besök i andra kulturer (har faktiskt tre planerade utlandssemestrar nästa år!!). Men det är inte så mycket mer komplicerat än så. Vill baka mitt bröd, hänga i vår bagarstuga, bo i ett varmt, tryggt hus där ögonen kan vila. Ha filmkvällar med vänner och lagomt mycket projekt att pyssla på med. Ett lugnt liv på landet.

Det är lite läskigt att prata om framtiden. Det är lätt för människor generellt att sluta fokusera på här och nu för att nå drömmar och mål. Jag tänkte bara förtydliga, att detta är just drömmar och planer. Lika fort kan de ändras och bli annorlunda. Ingenting är bestämt eller så, det finns bara där, som en dröm om en framtid, som hur som helst ska levas här på backen.

Nu tar vi och hoppar av karusellen
Tiden rusar iväg. Som jag skrivit så många gånger förut.
Jag får ofta höra orden "hur hinner du?" och "Det verkar som att ditt dygn har 48 h" men sanningen är ju förstås annorlunda. Har sovit för lite och stressat för mycket för länge nu. Skjutit upp min vila till "nästa vecka" så länge jag kan minnas nu. "Bara jag skickar in exjobbet får jag vila", "bara jag redovisat exjobbet och firat festival så får jag vila", "bara jag får detta gjort, och detta.... och detta... så får jag vila". Kvällarna är så fullbokade med telefonsamtal som ska ringas, djur som ska tas omhand, renoveringar och allt vad det innebär, personer som ska träffas och saker som ska ordnas. Och mailas. Och besökas. Och hämtas. Och lämnas. Och ja bevare mig väl vad det varit mycket på sistone. Så nu måste jag rensa. Prioritera. Andas. Och inte glömma bort mig själv i virrvarret.
 
Det är nu jag bygger rutiner för resten av mitt liv. Jag mår inte bra av att ha kalendern full med (visserligen roliga) saker. Dags att äntligen få fokusera på backen. Jag har riktigt begär efter ensamtid i bagarstugan, få göra egen saft, bunkra upp frysen med bakverk. Läsa ut boken till bokklubben (helst i hängmattan ... jag inte hunnit hänga upp ännu) och ta en morgonpromenad innan grannens tupp ens vaknat. Så det får jag sträva efter nu.
 
Det är märkligt hur det kan bli på detta vis. Att tiden springer iväg och nätterna blir korta, att jag tar på mig för mycket och glömmer bort personen som ska bolla med alla bollar. För i själva verket är inte mycket av det jag pysslar med saker som jag brinner för. Det är en fot här och var, och jag tänker gång på gång "Denna sista sak, sedan är det klart och då kan jag fokusera på huset och gården". Men när det väl kommer till kritan så, är det just dessa små saker som tar upp all min tid. Detta känns extra viktigt då jag valt att jobba hela sommaren på drömjobbet. Jag vill ta chansen, att lära mig precis allt om allt.
 
Ikväll efter ridturen sprang jag upp och ner för beteshagen med stängseltråd jag rusade genom Granngården för att hinna köpa mellan jobb och middag (som visst fick värmas på 3 gånger i micron pga alla telefonsamtal jag satt i). När jag stängslat klart och var påväg upp mot huset för att ladda upp bilder på hästföreningens Facebooksida så såg jag snabbt en fyrklöver susa förbi på min näthinna. Jag tvärstannade, plockade upp den, tog det djupaste andetaget på flera veckor och tänkte att, såhär kan det inte vara mer. Hur kul det än är med alla saker som händer och sker och jag får äran att vara involverad i. Det går inte att göra allt.
 
Så från och med NU går jag in i en ny period i mitt liv. En hälsosammare livsstil med mer tid just precis här. På backen med Fredrik, djuren och naturen. Med kvällar som fylls av ridturer och renovering istället för små skitsaker som tar upp all min tid. Från och med nu och förevigt framåt. Hejdå stresslivet, hej härliga lantliv.