Att vara nervös inför träningshelg och ha planerat ingenting
Hujeda mig. Nu har det varit sådär hektiskt igen. När allt ska hinnas med och det känns som att inget hinns med. Men så blev det torsdag och jag hann rida ordentligt innan vi packade in oss i bilen, åkte till svägerskans sommarstuga och bara andades. Surrade över ett gäng fikabröd med tända ljus. Fredrik spelade tv-spel med sin systerson och jag fick kvalitetstid med min svägerska. Så värdefullt. De har det få fint i stora lilla stugan med magisk sjöutsikt. Där kan själen vila. Det är så mysigt att ha dem i byn, höra hur svägerskan nynnar på någon sommardänga inne i köket medan hon gör fika och bara vila ögonen på naturen utanför de stora, handblåsta fönsterrutorna.
 
Men kroppen får inte riktigt ro, den är lite för nervös. På lördag packar jag in höpåsar, en spånbal, lite borstar och eventuellt sadeln och åker iväg med Årvak på kurs. Har aldrig gjort något liknande förut. Jag är så h i m l a nervös. För våra turer hittills har inte direkt varit några halleluljah-moments. Vår första tripp 2015 slutade med att han slog huvudet i transporten och blev både åkrädd och kanske lite "åka bort"-rädd. Efter det har det tagit två timmar att lasta ibland. Ibland har det varit väldigt kaosiga tripper där han inte fått någon ro alls medan andra gånger har det gått riktigt bra. Vi har provat allt för att få hoom att varva ner och vilja gå på transporten. Ibland stänger hjärnan av och kvar blir vara 600 kg muskler att hantera. Ryser av tanken över att det skulle kunna hända något allvarligt. MEN herregud vad nära vi kommit varandra senaste året, och sedan dess har vi ju faktiskt inte åkt en endaste meter med transporten. Så jag hoppas att denna nerv-sjuka är onödvändig.
 
Hursom helst. Jag ser fram emot en helg fylld med Natural Horsemanship-inspiration och massor med nya kunskaper och knep att använda. Jag är så himla stolt över hur långt vi kommit och hur jäkla fin häst jag har. Nu behöver vi bara åka iväg ofta, ofta för att få in rutinen. Allt hänger på mig. Är matte trygg så är hästen också trygg, det tror jag verkligen. Så - framför oss: en nyttig träningshelg någon mil bort. Så passande att mamma och pappa bor i samma by. Så jag kan avsluta ena träningsdagen med hängmatta, bok, en kall öl och badtunna med mina favoritföräldrar. Cykla fort, fort till stallet och kvällsfodra och njuta av en semesterhelg från allt annat. Det ska bli så himla roligt, och nyttigt.
 
Annars händer det så mycket annat också. Jag tar bilder precis varenda dag som jag inte hinner med att publicera eller lägga ut. Det är så mycket när jag försöker klämma in sommaraktiviteter varenda dag. Men på måndag står det med versaler i kalendern "BOKA INTE UPP NÅGOT, VARVA NER OCH NJUT". Så nu ser jag fram emot tid hemma, på gården. Det kommer jag att behöva.
 
Veckan som gått - vecka 26-29
 
» Veckans renovering/Drömmenfundering
Senaste tiden har vi hunnit med en del i Drömmen. Det känns som att det går så fruktansvärt sakta nu, kanske för att jag inte har semester och kan lägga en hel arbetsdag varenda dag på huset. Men vi kör lite här och var och snart har Fredrik fyra veckors semester. Jag skottar spån ännu. Fredrik sätter golvåsar på nedervåningen, han har hunnit till tredje rummet, sedan är det bara hallen kvar. Vi har i dagarna fått hem ett beslut på att vi får gräva jordvärme och inväntar nu avloppsbeslutet. Vi har rörmokare och grävare. Pjuh så mycket papper, telefonsamtal och planering det krävs när man involverar folk utifrån. Men vi har fått tag på riktigt duktigt folk så det känns bara bra. Vi har fått sista gaveln målad ett varv med toppfärg. Nu ska hela huset målas ett varv igen, det känns som att det behöver bli gjort i år. 
 
Förutom det vi faktiskt gör så planerar vi för farstukvisten. Det är så himla svårt att designa en ny farstukvist. Vi är fast beslutna att bygga ut hallen för att få mer space, det kommer att ändra utseendet på huset en hel del så vi vill få till en gammaldags feeling över bygget. Riktigt trixigt.
 
» Veckans hästaktivitet
Jag har tränat dressyr rätt flitigt i vår. Det har varit så himla roligt. Vi har blivit bättre men jag inser också hur himla lång väg vi har kvar. Så mycket jag behöver lära mig. Fapri njuter av turer med sina medryttare då och då. I onsdags flyttade min kompis Wilmas hästar hit. Det har varit livat sedan dess och när vi släppte ihop dem fick Årvak fnatt och spöade på Wilmas häst. Så himla onödigt. Men nu är det förhoppningsvis gjort och vi hoppas att det blir en lagomt lugn sommar för hästarna tillsammans.
 
Så har vi tagit in vinterfoder. Ensilagebalar och en stor hässja med torrhö som står på tork.
 
» Veckans tips
1. I veckan vill jag bara tipsa om en sak (som till och med kom ut denna vecka och inte förra), Linnéa Claessons sommarprat
 
» Livet i veckan
Mitt liv just nu är så mycket drömtillvaro. Jag rider, hänger hos hästarna, träffar vänner, är i huset, bakar och pysslar. Sover för lite och stannar uppe för länge och dricker en kvällskopp på bron till huset. Trivs så himla bra med allt. Fantastiskt. Vi är hundvakt ett par veckor framöver och det är så roligt. Jag har plockat ner min alldelens egna fotouställning nu. Jag sålde en hel del tavlor och kan inte beskriva hur kul det varit. Vilka hejjarrop jag fått <3
 
» Veckans funderingar
I veckan har jag funderat mycket på min bästa vän som ska få en liten bebis vilken dag som helst <3. Hoppas allt går bra och om du läser detta Julia så älskar jag dig <3
 
Konsten att hitta en ny vardag
Köpt träskor på Tradera, nynnar "Dina färger var blå" av Tommy Nilsson och drömmer mig till att strosa runt ute i daggdrypande gräs om några månader. Bakar bröd, kladdkaka, sockerkaka och muffins, handlat lite kökshanddukar och grytlappar att använda vid bakningen och ett ljus som luktar hemtrevligt. Knut soldyrkar på kökssoffan och Fredrik kommer hem med en fredagsbukett som står strålig ännu på köksbordet. Har känt mig så otillräcklig för alla runt om mig en tid, det är jobbigt att åka på kontoret och skriva exjobb för att komma hem och möta folk som är och jobbar i huset, där jag borde vara. Borde hälsa på hos syskon och svägerskor, engagera mig mer. Men orken finns bara till detta just nu, det är bara slutspurten av skolan och att pyssla om lilla backen som hinns med. Jag har verkligen lärt mig prioritera backen, som jag kämpat med så länge, men istället känner jag mig otillräcklig på de andra planen. Livet är en svår balansgång ibland. Det är jättesvårt att säga nej, för jag hatar att folk bli besviken på mig, och att de tar för givet att man är arg eller ledsen, när jag i själva verket kämpar med att hitta en vardag som gör mig glad med ett tempo som jag orkar med. Jag har stressat och pusslat i tre år för att klara studierna och ha häst samt bli gårdsägare mitt i allt, nu behöver jag försöka landa i mitt framtida liv på hemmaplan och alla utmaningar som väntar framöver. Jag tänker att det kan bli ganska fint, det nya äventyret som stundar.