Mina tio bästa Instagrambilder 2017
2018 har precis börjat och jag håller på att knyta ihop säck efter säck fyllda med 2017. I en av säckarna finns mina instagrambilder, ni hittar mig på @Livetpabacken. Alltså åh, så glad över min lilla internetplats. Lite lagomt halvtöntigt att hålla på med instagram och hjärtan och emojis. Men det är ju så himla kul. Som jag brukar nämna då och då, så roligt att få vara landsbygdens röst. Om jag så inspirerar en enda person med mitt lantliv så är det ju mer än nog.
 
Min instagram är inte så uppstryd. Det hamnar bilder från vardagen där, ibland tar jag bilder med stativ och självutlösare, ibland balanserar jag den på någon gren i någon tall någonstans och ibland knäpper jag på klassiskt vis. Ibland (oftast) är de tagna i stunden när andan faller sig på. 2018 vill jag bli bättre på att fotografera och förmedla känslor genom bilder och filmer. Hoppas kunna uppdatera blogg och instagrm oftare med, för det är ju så himla kul. Och skönt att ventilera och spara allt som hinner hända här under åren.
 
I alla fall. 2017 gillade ni mina bilder 70 198 gånger!! och ni gick från typ 1700 (?) följare till 3400, jag la upp 175 bilder, vilket motsvarar lite mindre än en bild varannan dag. Här är vad ni gillade mest under året;
Nr 9 med 617 gilla. Älskade lurvbollen Knut. Han är alltid med oss. I bygget, i stallet och också nu i soffan framför brasan i kakelugnen.
Nr 8 med 649 gilla. Norrskenet som hälsade på i höstas. Inget mästerverk precis. Men ändock. Norrsken är alltid norrsken. Jag saknar det så mycket mellan varven.
Nr 7 med 696 gilla. Vår älskade lilla Dröm i vinterskrud. Där vindpappen hänger lite halvtrött kommer entrén/glasverandan att byggas. Sedan blir det en murad skorsten i rött tegel. Och ja, kostar det gör det. Men vi ska bo så bra här sen. Resten av våra liv. Älskar detta hus så mycket, känns som en del av mig.
Nr 6 med 714 gilla. En helt magisk bild på vår gård, en bit av vår mark och sedan sjön Skråmträsket i bakgrunden. Vilken bygd vi bor i. Denna bilden har min bästa väns sambo tagit med sin drönare under 2016. Innan brädfodringen på huset var klar. Så fint att ha drönarbilder från vårt lilla paradis.
Nr 5 med 721 gilla. Min och Hans nioårsdag. Ren kärlek. Bilden är däremot ganska gammal, tror den är tagen 2012 eller 2013 uppe i fjällen. Men vi är oss ganska lika. Lite skäggigare, lite vuxnare och lite kärare.
Nr 4 med 798 gilla. Hela familjen på årets julkort. Undrar hur hönsen ska få plats till nästa år. Skrattade så mycket åt dessa bilder (ja, det blev en hel drös tagna) då Årvar ser mordisk ut, Fapriola vägrade stå med rumpan åt rätt håll (som en trotsig tonåring - typ) och Knut ser så obrydd ut, som de coola på skolfotot i högstadiet. Jag skrattar högt då Årvar precis gett mig världens puss i ansiktet och F är som vanligt lugnet själv.
Nr 3 med 883 gilla.  Ett av mina favoriäventyr i år. Få umgås med Fapri. Nästa år tar vi med fika med, för detta kommer helt klart bli tradition! Lilla granen som numer står ute vid brokvisten och samlar snö.
Nr 2 med 913 gilla. Tagen med min telefon genom bilrutan. Var så lycklig när grävningen var gjord. Skotta spån tills svetten rinner, byta bjälklag och riva väggar. Jobbigast av allt har ändå varit att ha okänt folk hemma (även om grävarna var snälla, förstås), man blir fort bortskämd, med lugnet och tystnaden.
Nr 1 med 1266 gilla. Vårt lilla skrutthus. Som är snett, vint och eftersatt. Vi har inte alls pysslat om vårt lilltorp sedan vi flyttade in. Behöver målad, lagas/bytas takpannor, tätas, kittas fönster och så vidare i all oändighet. Men gulligt, det är det. Och väldigt Instagramvänligt. Säger jag medan jag ligger i soffan och känner nordanvinden genom fönstrena trots två filtar, ett täcke och brasa i kakelugnen. Alla dagar i lilltorpet är inte drömmiga på så vis, det är mycket huttrande, frysande och uppoffringar (och på senare tid - avloppslukt). Men det är också sex år av underbara minnen. Vårt första boende sedan vi flyttade hemifrån. Vårt första gemensamma hem. Okejdå lilltorpet, du är ganska sött ändå. På bild i alla fall.
... och en favorit från mig. Hade väldigt svårt att välja en favorit från årets bilder, tycker ingen är sådär magisk. Men tycker denna spenglar mitt liv rätt så bra. Lite vildvuxet och så. Men ändå fint liksom. För här trivs jag. Trots att det ibland är svårt att hitta verktyg till bygget, att jag glömmer tvättad tvätt i tvättmaskinen och glömmer att stänga garagedörrarna när det snöar. Det är lite hejsanhoppsan här. Vissa skulle nog få panik av det, men det trivs jag med.
 
...
 
Hoppas ni vill följa med på alla våra projekt och äventyr 2018 !
Hejdå 2017
Årets allra sista dag. Jag älskar tanken av ett nytt år. 2018. Ljuvligt. Har gått igenom bloggen och skrivit ihop en årssammanfattning till er. Vad som riktigt hänt i live på backen detta år. Jag ser tillbaka på året som att första halvåret var ganska tungt. Sedan kom juni och hela livet vände. Sedan dess har det varit lite som att gå på sockervadd, härligt att känna så. Lite ledsamt är det att läsa i vart och vartannat inlägg att jag inte har tid, att jag säger åt mig själv att ta det lugnt och inte ånga på. Att dygnen känns för korta och att kreativiteten dör lite i stress.  Men i alla fall, knyter ihop säcken om året 2017 och kan i det stora hela sammanfatta året som väldigt, väldigt fint. Och bästa av allt - att få dela alla med- och motgångar med min Fredrik. Min stora kärlek i livet.
 
...
 
I januari fyllde jag tjugofem. Hade influensa och fick skjuta fram firandet någon vecka. Blev så uppvaktad och kände mig som en prinsessa. Jag började skriva på mitt examensarbete - om övergödning i sjön Skråmträsket. Det var väldigt intressant och jag lärde känna helt underbara personer under veckorna på miljökontoret. Elisabeth, Bo-Göran och Leif gjorde exjobbet till något riktigt kul. Utöver det så började året riktigt dåligt för Fredrik och mig. Det kändes som att allt vi rörde gick sönder, vi gjorde oss ständigt illa och hade det halvjobbigt ekonomiskt då precis allt gick sönder samtidigt (som t.ex. en bilreparation på 30 000 kr) och många stora utgifter kom tidigt på året (t.ex. försäkring för gården), men som F resonerade "Detta är bara en negativ sak av tiotusen positiva saker i vårt liv". Det gick så långt att vi klädde upp oss, lagade god mat och skålade i bubbelvin i mitten av månaden, och bestämde oss att nä nu får det bli 2017 2.0, så vi får lämna all otur bakom oss. Det funkade rätt så bra faktiskt. I och med att exjobbet tog vid så slutade jag att pendla till universitetet i Umeå (12 mil enkel väg). Vi planerade årets byggen och projekt på gården.
 
 
Februari var en jättefin månad. Jag blev moster till en underbar liten tjej. Jag börjar landa i mitt "nya" lantliv och spenderar mycket tid ute i skogen. Vi spikade planlösningen i Drömmen och började plocka upp plankgolven på nedervåningen. I ett blogginlägg skrev jag "I veckan har jag verkligen inte funderat mycket alls. Har nog mest hängt i nuet och härjat. Känns som att 2017 håller på att formas framför mig precis som jag vill ha året. Mindre skärmtid, mer promenader på skaren och produktiva arbetsdagar. Trivs." och så blev det. Jag landade i att det var hemma jag skulle vara hädanefter. Vi började att skotta sågspån i Drömmen vilket sträckte sig tills det blev sommar, vilket hästjobb. Det blev också klart att jag skulle få ha fotoutställning under sommaren, vilket gjorde mig hur lycklig som helst.
 
I böjan av mars åkte vi till fjällstugan utanför Hemavan. Väl hemma igen satte jag frön i jorden som blev till mycket glädje under sommaren och hösten. Arbetet med plankgolven fortsatte och jag började fnura på konsten att hitta en ny vardag. I ett blogginlägg skrev jag "Jag har funderat mycket över våra prioriteringar i veckan. Känns ofta som att vi ställer upp för andra, far och flänger för andras räkning och våra egna projekt blir stressiga och åsidosatta. Så nu ska vi prioritera oss. Oss och backen, vi kommer att dräpa oss annars, och jag vill att livet ska fortsätta att kännas härligt. Bästa vi gjorde i veckan var att gå runt på gården och bestämma samt diskutera vart vi ska ha skotergarage, vart vi ska ha bilarna, vart hönsen kanske får bo, vart hästarna ska hålla till och hur stor köksträdgård vi helst vill ha. Vi är duktiga på att drömma, det är viktigt". Det är sunda tankar tycker jag. Dessutom började praktisera på företaget jag jobbar åt nu. En stor milstolpe under 2017.
 
April kom med besök av en tidning där vi snällt fick posera framför kameran. Denna gång ställde också Fredrik upp på reportaget. Här är det fina resultatet! Jag fick veta att jag skulle få sommarjobba på min praktikplats - som utvecklingsingenjör och sa i samma veva upp mig från mitt jobb. Där jag jobbat till och från sedan jag var fjorton år. Var ladugårdsvakt och hittade nyfödda lamm i ett av båsen. Städade under trossbotten i Drömmen och gjorde klart och anlitade en rörmokare.
 
I maj blev världen lite gråare när min underbara morbror lämnade oss alldelens för tidigt. Han var en sann glädjespridare och jag minns honom med glädje. Omtumlande och så sorgligt. Det blev vår och när jag inte var på kontoret/på fältjobb så jobbade vi i huset. Gjorde klart examensarbetet på nätterna i stort sett, vilken pers.
 
När juni kom med all grönska så vände det. Jag tog min efterlängtade examen från Miljö- och hälsoskyddsprogrammet. Redovisade mitt exjobb i Umeå, skålade i bubbel och gick på festival för att fira, allt tillsammans med de fyra tjejerna som verkligen satt guldkant på mitt liv i tre år. Ni vet vilka ni är, och jag älskar er så. Sedan kom jag hem till backen igen, efter tre år av pendlande och pusslande. Och hade bestämt mig, för att nu, ja nu ska jag bli hemmakatt och satsa precis allt på livet här. Beskrev det så bra i bloggen då: "Han och jag. Vi suckade djupt över livet, pratade ivrigt om hur mycket vi längtat efter detta. Att framtiden är vår, att allt från och med nu blir vad man gör det till. Vi skrattade ikapp och planerade sommarens småprojekt och sedan blev det tyst. Så klöste jag bort en fläck torkad avokado från mina byxor och sa "Kan du vänja dig vid detta då?" och han svarade "vadå?", "Det här, att ha mig hemma, umgås mer och bygga ett liv ihop?", så log han med colgateleendet och smilegroparna och sa "Jag tror att jag redan vant mig". Så bestämde vi det. Nu är det Han och jag och gården och djuren och Livet på backen som gäller. Från och med idag och resten av våra liv". Vi hade kalas för F som fyllt tjugofem och jag som fått min examen och mitt sommarjobb. Målade på huset, firade midsommar med vänner på vår backe och satte golvåsar på nedervåningen.
 
 
I juli hände ungefär allt. Sommargästerna Gaten och Vide anslöt sig till sommarbetet som sträcker sig från backen ner till sjön. Vi hässjade hö, var på NH-kurs med Årvar och upplevde årsdagen av min älskade Trollfrejs plötsliga död. Var både hundvakt, kaninvakt, hamstervakt och hönsvakt. Jobbade hela juli lång och när jag hann vara hemma så sågade vi (nåväl, grannen Pelle hjälpte oss förstås!) plankgolven. Hann ut till en kompis stuga och bada badtunna lite. Hade fotoutställning med tillhörande vernissage och sålde tydligen någon sorts rekord på Skråmträsk Kvarn. Helt golvad av denna upplevelse, vill ha fotoutställning igen och igen!
 
Älskade augusti gjorde storstilad entre med svamp och fem dagars semester. Dagar som spenderades i Norrtälje, Sockholm, Höör och Varberg. Fick gå på ett efterlängtat bröllop och se en av mina finaste vänner bli till fru, och en annan av vännerna bli mamma till en liten flicka. Vi målade klart huset och njöt av årets bästa månad.
 
 
I september åkte vi en snabbvisit till fjällen och sov nästan mer än vi var vakna. Och plockade årsransonen av kantareller. Hängde i skogen här hemma, plockade lingon och gula kantareller som jag stoppade kläderna fulla med och bar hem på Årvars rygg. Pappa snickrade ihop en stalldörr till stallets baksida. Fredrik byggde en sadelkammare åt mig (så har han ändå mage att fråga vad jag önskar i födelsedagspresent, alltså tokfrans!!). Denna månad gick jag på ett års långt vikariat som utvecklingsingenjör. Jobbet där det inte märks om det är måndag eller fredag, det är lika kul ändå!
 
 
I oktober regnade det så jäkla mycket. Vi fick grävt jordvärme, avlopp och fiberbredband. Det dyraste projektet hittills. Men så bra att ha det gjort. Vi firar vår kärlek, att vi varit ihop i nio år. Åker till Umeå och bori svit, badar bubbelbad, handlar kläder och äter god mat. Finaste mannen, jag håller honom så kär.
 
I november får lilla Fapri kolik och sedan komplikationer från veterinärbesöket. Arbetet med att förstärka bjälklaget tar vid och jag har en temavecka om gården och byn den ligger i här på bloggen. Det märks att ni uppskattar när jag lägger lite mer tid här hos er. För jäsiken vad vi varit flitiga på hjärtat, på kommentarer och att titta in hit. Jag uppskattar det. Massor.
 
I december hann jag med en massa julstök. Julbak och julpynt och julfirande. Med familj och vänner. Värme och kärlek och också en del sorg. Det är ju så, upp och ner, det här livet. Vi fick en magisk, vit jul med massor av snö här i norr. Slutligen så blev hönsdrömmen sann och jag bygger tillsammans med pappa ett gulligt litet hönshus till mina blivande tjejer. Tänk, snart är vi en hel tjejarmé här på backen, vi mot världen, Fapri, hönsen och jag.
 
...
 
 
 
Högt och lågt. Glädje och sorg. Arbete och lediga dagar. Ett riktigt fint år. Men jag är ganska säker på att 2018 kommer att toppa detta år ändå.
 
 
FRÅN OSS ALLA PÅ BACKEN - TILL ER ALLA - GOTT NYTT ÅR !!
Nyårslöften här på bloggen
Nu är det midvintertid och dagarna känns så korta. Som att de inte ens hinner börja så är de slut. Dagarna fylls av saker. Bakar så många sorters julkakor jag bara orkar äta mellan varven. Jobbar på stora kontoret och får till några kanonpass på min fyrbenta, lurviga dressyrhäst. Vi eldar i kakelugnen och planerar livet i Drömmen.
 
Pratar om bjälklagsutformning. Städar bort spån från trossbotten och drar bort spik som inte ska vara kvar i fina timmerväggen. Försöker resonera oss fram till hur köket ska se ut. Vart överskåpen ska sitta. Hur många el-uttag man behöver i sovrum och skafferi. Är helt överens om hur utbyggnaden/glasverandan/entren ska se ut invändigt men blir gråhåriga över utsidan på den. Nästan precis allt är på ett ungefär bestämt. Ja så känns det, så säkert men så osäkert på samma gång.

Jag önskar att ni fick se mer, höra mer och hänga med mer. Vi (speciellt Fredrik) lägger ser så mycket tid på huset nu. Och det pyssas, pyntas, bakas och mys så mycket på backen att bara det skulle kunna fylla bloggen med inlägg efter inlägg. Men jag är ju så ofantligt dålig på att ta bilder i mörkret. Det får nog bli mitt nyårslöfte. Att våga bjuda på de fina - och mindre fina - vardagliga bilderna härifrån.
 
Men nu är det måndag och en ny, färsk vecka väntar. Älskar ändå nystarten varje måndag innebär. Och denna måndag är väldigt speciell. Det är bara tre små dagar efter denna jag ska jobba på kontoret och sedan ska jag vara ledig. Här ska snickras (byggas hönshus förstås), ridas i snön och djupandas skogsluft. Bara en sån sak, lediga dagar på pärlband att fylla med lantliv. När hände det senast?
 
Så i veckan ska ni få några hållbara tips av mig, få läsa några rader om katten Knut och sedan kör vi julspecial här. Med julfirande och allt vad det innebär. Åh, vilken fin tid vi har nu. Och sedan så får ni tjata lite på mig, om de där halv-fula bilderna från bjälklagsbyggande, husritningar på plöanlösningen jag utlovat och så. Tjata lite på mig, så jag kommer ihåg, att visa allt det där härliga som inte gör sig så bra på bild. Så säger vi så, att också det lite skrufsiga och kantstötta bilderna får lov att synas här i framtiden. Om ni tjatar lite så.
 
Nyårslöften blir det alltså. Som utlovat på instagram - mer film 2018 ! och nu utlovat på bloggen - mer byggbilder, mer kantstötta, skrufsiga bilder från nattsvara kvällar och gryniga morgnar. Det ska jag bjuda er på!
 
Stor kram till er alla. Och ta hand om er där ute.