Och Karlavagnen den passerar tyst
Jag blippar ut mig i receptionen på kontoret och kommer ut till sexton minusgrader, klar luft och en orörd afton och kväll att fylla med precis vad jag vill. En halvtimme-fyrtio minuter tar det att ta sig hem. Fyrhjulsdriften gör att det går lätt och enkelt, backen i Finnfors är inga problem alls, det är skönt. Jag äter chili-con-carne med älgkött och hemodlad chili i soffan och det är så tomt, så tomt utan F. Han jobbar eftermiddag och efter dagvecka, lång-julledigt och dagvecka igen så blir man fort bortskämd att ha honom nära och runt omkring.
 
Det luktar avlopp inne, Knut har kräkts på golvet och det är solkigt och stökigt precis överallt. Men jag har en superförmåga att inte bry mig ett dyft om sådant. Gillar ordning och reda, men kan liksom strunta i att påverkas av det för mycket (nåväl, kattkräkset det städade jag bort illa kvickt!!!). Så jag går ut. I min varmaste varseljacka. De sexton minusgraderna berör mig inte när jag väl börjar jobba. Kånkar runt på stege, slänger ner isoleringsbalar från loftet på logen. Kånkar tillbaka balarna med isolering, arbetar metodiskt. Mäter, skär och stoppar isolering. Är ivrig att få det klart. Längtar så tills jag är hönsägare. Och jag har hört av grannen Emil att hönsen, ja de längtar till Höns-Hilton de med. Så jag jobbar på, i tystnaden och mörkret, det är så befriande. Älskar verkligen att ha hemmaprojekt.
 
Sedan går jag till stallet, vägg i vägg med hönshusbyggarbetsplatsen. Mockar supersnabbt för nu börjar klockan vara mycket. Hästarna kommer in självmant när jag öppnar dörren. Dåligt samvete borde jag kanske ha, har inte ridit på en vecka. Har liksom haft fullt upp med så mycket. Men det dåliga samvetet uteblir, tänker att en kortare vintervila kan göra dem gott. Pussar dem på mularna, klappar de på bogarna och pratar högt med dem. Kramar dem godnatt och kollar så att boxdörrarna är stängda tre gånger innan jag går in. Har nämligen glömt både hage och boxdörrar ostängda på senaste. Min hjärna har varit så trött efter ledigheten.
 
Sedan går jag in, stökar bort det värsta sölet och kaoset, kvällsfikar hembakt bröd med apelsinjos. Någonstans däremellan knäpper jag en bild på backen medan Stora Karlavagnen passerar tyst ovanför oss.
 
Jag är så klyschig och så romantiserande. Men det här livet, jag får liksom inte nog. Trots sölet, avloppslukten som kommer och går och stöket så är det liksom som i en saga. Hästar, hönshus, Karlavagnen och hembakt bröd i en enda stor röra. Jag känner mig rik en vanlig onsdag i januari. Älskar mitt hemma. 
Ramona

Vilken härlig känsla <3 Det bästa jag vet att är att komma hem till landet igen efter en arbetsdag. Ofta kommer tanken, tänk att jag får bo såhär. Vilken lyx. Visst finns det dagar när man muttrar och det känns grått men är alltid glad att vi ändå valde att bo här. Hoppas du får en fin dag :)

Svar: Ja precis så tänker jag också, varje dag. Kanske speciellt när jag pluggade i Umeå, då kom jag från storstadsbrus. Nu jobbar jag i utkanten av ett mindre samhälle och är alltid lugnare i sinnet när jag kommer hem, det är skönt. Men ändå, inget klår riktig landsbygd med öppna vidder, nära till skog och mark och allt annat vad det innebär <3 Kram!
Isabell Lundberg

Emmeli

Ja, precis så <3

Svar: <3 <3 <3
Isabell Lundberg

Miriam

Så fint du beskriver det ❤️

Svar: Tack snälla Miriam! <3
Isabell Lundberg

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress