Att ha en lyxmeditationsretreat på gården
Det är redan mörkt när jag kommer hem från jobbet. Tolv timmars arbete med allt vad det innebär, roliga projekt, fantastiskt spännande människor och grupper, viktiga frågor och utmaningar. Älskar att jobba. Men sen kommer jag hem och bruset från det öppna landskapet byts ut mot en tystnad som är svår att beskriva. En tystnad som innehåller att från svanarnas ekande sång över himlavalvet och rönnarnas prasslande löv. Det är mörkt och blött, gården är omsluten av en kolsvart rymd. Det känns nästan som att backen är det enda som existerar i ett eget universum,om det inte vore för grannarnas fönsterlampor som syns några hundra meter bort. Jag kommer hem och drar av mig de tighta jeansen, sätter upp håret i en slarvig knut mitt på huvudet och tvättar bort sminket så fort jag har möjlighet. Värmer en matlåda i micron. Under Fredriks nattveckor försöker jag vara effektiv och långsamma middagar är inte riktigt min melodi. Jag har inte ätit på över åtta timmar och maten smakar så gott. Bläddrar genom sociala medier och sms-inkorgen. Sedan lägger jag bort telefonen, tar på mig pannlampa och friluftsbyxor, skyndar mig ut i det fuktiga mörkret.
 
Inne i stallet syns spår av renoveringen tydligt, verktyg ligger på strategiska platser och ännu finns byggnadsmaterial runt hela stalldelen och i sadelkammaren. Jag sliter fram skottkärran och börjar mocka. Tänker att detta är min typ av meditation. I takt med att jag rensar ut det smutsiga från hästarnas boxar sorteras dagen i hjärnan. Jag kopplar bort jobbet mer och mer (även om det är svårt) och börjar fantisera om dressyrtävlingar, vad som ska göras i bygger härnäst om huruvida jag ska rida ikväll eller inte. När boxarna är rena och fyllda med nytt spån är tankarna klara och andningen aningens djupare. Hämtar in båda hästarna samtidigt, och fast att det inte blir någon ridning ikväll, så får jag ett sådant energiutbyte av stunden i stallet. Jag känner hur hela kroppen laddas med positiva hormoner och substanser jag inte förstår mig på, men jag vet att ha fingrarna djuper inborrade under hästarnas manar gör något med mitt mående. Jag pratar lugnt med hästarna, berättar om min dag, kramar dem så hårt det bara går och njuter varenda minut jag spenderar där ute.
 
Just ikväll blir det inte så mycket mer än så, lite mockning, mys och sopning av stallgången. Fyller vatten och höpåsar inför imorgon. Pussar på mularna och borstar lite snabbt av den värsta smutsen. Tänk vilket intresse jag har, vilken energikälla jag har här på gården. Att mina vardagssysslor sorterar mina tankar och gör mig helt lugn. Hur jag kommer in som en ny människa varenda gång jag varit ute i stallet. Tacksam över att kunna leva livet på detta vis, leva det fullt ut, bland djur och natur. Tacksam, återigen, över allt detta vardagliga som känns som världens lyxmeditationsretreat.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress