Tabata, helgen som var och gråa hårstrån
En liten livsuppdatering då. Nyduschad och luktar gott. Nöjd med vetskapen om att fina, nygamla stallet är nysopat och boxarna fulla av spån och nattamat till hästarna. Årvak med sina lyxiga "back-on-track" stallbandage om benen. Porslinshästen. Eller hur det nu var. Kroppen är mör, ikväll tränade jag så att svetten rann i byns gympasal. Med ena svägerskan vid min sida och den andra som ledde själva passet - Tabata! Det har gått en och en halv månad, ungefär, sedan jag läste min kära bloggkompis Emmelis inlägg om träning. Blev lite sorgsen långt inne i kroppen. Mitt i allt byggande och jobbande och lagande av mat och hästeriande så har jag helt gömt bort min egna arma kropp. Så senaste månaden har jag pinnat på med både promenader, hittepå-yoga, någon ynka liten joggingtur och annat gympaaktigt. Så skönt för en kropp som hänger på kontor och så.
 
Förr tränade jag massor. Helst sex dagar i veckan. Löpning, gym, promenader, styrka och ridning utöver det. Men sedan skrev jag papper på ännu en häst, flyttade dem hit hem, köpte gården med Fredrik och. Ja ni vet. Ursäkerna blir många och långa. Hur som helst. Jätteskönt att röra på min stackars kropp mer än "bara" ridningen. Tackar min svägerska för träningsvärken som förmodligen kommer äta upp mig innifrån imorgon. Bara en sån sak, tackar jag tabatan för!
 
Nog pratat om träningen. Nu vill jag prata om helgen jag hade. Som innehöll massor av den där sällsynta varan - tillsammanstid. Det blev massor med god mat (typ svärfaruppfödd oxfilé, frukost/rostmackor i soffan och obegränsat med kantarellsås), det blev besök av föräldrar och syster och hejbara vad vi hann med på gården. Hann iväg på babyshower för en kär vän också. Och det bästa är, att det bara är fyra dagar tills en liknande helg kommer igen. Med tillsammanstid och så.
 
...
 
Men det var inte bara glitter, guld och gröna skogar. Det var några gråa hårstån med. Vi har sedan länge planerat att förstärka bjälklaget. Nya balkar i samma dimension som de befintliga balkarna. När vi började undersöka exakt hur och var dessa skulle sitta tillsammans med en släkting som jobbar med dessa typer av beräkningar så kom vi (han) fram till att - det räcker inte!! Hur vi än skulle vända och vrida balkarna så skulle arbetet bara leda till förlorade timmar och förlorade tusenlappar. Så vi har fått tänka om helt. Nu har vi istället bestämt oss för att byta ut alla balkarna i tv-rummet. Stora tv-rummet som består av ungefär en fjärdeldel av huset, alltså halva övervåningen.
 
Vi vill förstås kunna sätta igång med detta så fort som möjligt. De befintliga balkarna som plockas bort kommer istället att sättas i köket bara för syns skull. Det kanske inte låter som så mycket att bli gråhårig över. Men grejen är den att vårt fina, pärlspontade kökstak är spikat i de gamla balkarna. Det kommer att vara omöjligt att få ner det helt, hur mycket tid vi än skulle lägga på det. Så taket kommer att rivas ner och jag kommer få börja se mig omkring efter ett exakt likadant, nytt tak, men med samma enorma charm. Älskade lilla tak. Nåja, som ni resonerade i helgen - konstruktionern är viktigare än allt. Vi kommer ångra oss så mycket om hela tv-rummet känns svajigt, knarrigt och ostabilt. Ett nytt tak i gammal stil, det går att ordna. Det löser sig. Utöver att kökstaket försvinner så förlorar vi också 3 cm takhöjd i köket, vilket överkomligt ändå
 
Känner att jag pratar på en hel del om rumsindelningen. Kanske är ni sugna på en planlösning för att hänga med bättre?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress