Livet på backen, om att våga dela med sig
Nu har jag bloggat här på min lilla blogg som handlar om min lilla backe i över ett år. Instagramkontot har hängt med i lite mer än två år. Och vad kul jag fått ha. Haft besök av X antal tidningar, hittat tillbaka till mitt fotointresse, fått inspirera och ha åsikter. Dela med mig av erfarenheter och dokumentera husbygget. Skrivit några ledsamma inlägg men för det mesta glada, vardagaliga inlägg om det enda och det andra. Mest om lantlivet. Vilka möjlgheter jag har fått, har fått bli sponsrad med grejer och ha en alldelens egen fotoutställning. Posera för fotografer och blygsamt tagit emot komplimanger från bekanta på stan, på baren och på affären. Har skaffat en och annan bloggvän. Vilket bara det, är ju värt att fortsätta producera blogginlägg och instagrambilder. Så mycket bra tjejer jag har kontakt med. Nästan dagligen. Och nu, är ni tretusen personer som följer mig och mitt liv på instagram.
 
Jag upplever att bloggeriet och instagrammandet har en dålig klang här uppe i norr. Att det inte är ett bra och gediget intresse. Att det är ett rop på uppmärksamhet och ett sätt att sluta leva sitt liv för att bara följa andras liv - alternativt att leva ett låtsasliv. Oj vad jag har blivit påverkad av detta. Jag pratar sällan stolt över mina plattformar på internet. Oftast vill jag inte prata om det alls med nya människor, jag blir generad och "påkommen" när folk får veta att jag, just jag, både bloggar och instagrammar. MEN DET ÄR JU SÅ KUL. Att fotografera i vardagen. Att få trolla ihop bokstäver till ord. Dela med mig av tankar och funderingar - de är så många - de måste ventileras! Tänk om jag vågade stå helt rakryggad gällande mina små internetplatser. Vad jag skulle våga utvecklas. Jag ser framför mig hur jag delar med mig mer, av bygget, av vardagen, av mina ridträningar, av maten jag lagar och jag ser framför mig hur jag gör filmer, med innehåll från landsbygden, med innehåll från huset och sagan om backen. Men det känns lite läskigt, faktiskt.
 
Men jag tänkte faktiskt att. Det vore ju rätt så kul, om ni faktiskt fick hänga med på lite mer. Titta in i lilltorpet vi bor i. Hänga med på mer byggbilder. Inte bara de snajdiga "efter-bilderna", utan svettiga, toviga och mindre städade "under-bilderna", kanske borde jag till och med posta "före-bilder", för sådana har jag ju ett helt gäng av. Jag tänkte att jag skulle dela med mig mer av livet på gården. Hur vi sätter potatis på våren, hur pellisarna mår efter övervintringen och kanske vill ni smaka på brödet jag bakar så fort jag kommer ihåg att köpa hem jäst? Jag har i alla fall en liten tanke om att det vore kul. Att få gå lite mer på djupet. Och inte bara visa en liten, liten glimt hela alltet. Jag brukar ju beundra de så, de som kör sitt egna race och sin egna stil.
 
Det kommer att krävas lite mer tid från mig. Men när jag tycker att det är så himla kul. Så är jag beredd att släppa lite på rädslan. För vad kan hända? Jag kanske råkar inspirera någon?, om det så bara är en person. Till ett liv på landet, och har jag kommit dit. Att kunna vara landsbygdens röst. Och visa vad lantlivet har att erbjuda. Så tycker jag själv, att det är värt alla rädslor i hela världen.
Emmeli

Jag hejar på dig!! KRAM

Natalie

Vilka kloka ord, Isabell! Jag känner igen mig i det du skriver. Jag tycker att du ska vara stolt över det du gör, för det inspirerar och sprider glädje! Jag vet dock själv hur svårt det är, för precis som det du beskriver kan även jag känna mig generad snarare än stolt. Kanske är det också därför jag tagit en lång paus från bloggandet... Hur som helst, jag är övertygad om att vi är många som gärna "hänger med" på fler byggbilder, hur ni odlar potatis och bakar bröd! :)

Svar: Åh det är alltid skönt att inte "vara ensam" om sina tankar.. Tycker det är så trist att du bloggar mindre nu, med tanke på huset, bebisen och allt annat spännande som händer. Hoppas du hittar suget igen !
Tack för din kommentar <3
Isabell Lundberg

Josefin

Jättekul, jag vill hänga med på allt! Fantastisk blogg, myser när jag läser. Känns som en Elsa Billgren fast på landet. Fortsätt! Önskeinlägg: Du skriver ofta att ni pratar om framtiden. Vill du dela med dig lite? Vad drömmer ni om för framtid? Hur tänker ni kring att barn ska få springa runt på backen? Mer djur? Jobb osv? Om du vågar vore det fint att få ta en titt in i era framtidsdrömmar! Kram!

Josefin

Hej Isabell!

Det låter underbart att du vill släppa på rädslan! Släpp in oss i livet på gården. Vore så mysigt om du ville dela med dig lite av era framtidsdrömmar. Ofta skriver du att du och F sitter och pratar och planerar framtiden. Vad ser ni i den? Ser ni barn i en nära framtid? Var vill ni jobba? Vad vill ni odla? Vilka djur vill ni ha? Älskar den här bloggen och tycker du är som en Elsa Billgren fast på landet. Fortsätt! <3

Svar: Svarar på din kommentar i ett inlägg senare i veckan, tack för dina ord, kram ! <3
Isabell Lundberg

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress