Hur vi har det i lilltorpet
Kommer hem och det är torsdag. Heliga torsdag. Dagen jag plockar, städar och fixar inne. Finns tid över belönar jag mig med en lugn ridtur under stjärnorna. Brukar avsluta med en varm dusch och somna i nybäddade lakarn (nåja, inte riktigt alla torsdagar, men typ så). En av mina favoritdagar, just för att få pyssla runt lite extra. Dagarna jag lämnat bakom mig har varit så proppfyllda av jobb. Timmar att fylla med så mycket kul, så mycket att lära och så mycket att se och höra. Är helt lyrisk och totalt jättetrött när jag kommer hem. Men fint är det, att få vara en del i så roligt projekt som vi pysslar med just nu. Nåja, jobbet har jag bestämt mig för att lämna utanför bloggen, men bara så ni vet. Att jag stormtrivs och så.
 
Helgen står och väntar på mig. Om torsdagar är härliga och heliga så är ju fredagskänslan snäppet bättre. Koma hem till ett nypysslat, nystädat hem. Träffa F efter fem dagar ifrån. Han jobbar ju som jag tidigare nämnt skift. Så varannan vecka ses vi inte förrän fredagsaftonen. Det har gått så fint och bra i fyra-fem år, men jeeeeesus vad jag börjat sakna honom senaste tiden. Bara drömmer om att få ha honom hemma på "heltid" en dag. Han och jag. Men fint är det också, att få sakna lite extra.
 
Det slog mig idag, när jag klafsade runt i snön på gården, mellan bilen och huset, att jag knappt vetat vad som är upp och ned på mig själv i veckan. Så vad som hänt i bygget, det har jag rent inte koll på. Säkert en del - han är ju flitig min F. Så nu ligger den framför oss, en lång, mysig helg att fylla tillsammans. Lite bastu och lite festligheter har vi planerat in. Men utöver det vill vi få ihop så många timmar som möjligt i huset. På tal om det, så ligger det några halvsnkrivna inlägg i utkastet som väntar på att få se dagens ljus. En liten "temavecka" på gång, med lite gårdshistoria och husprat och sånt. Tänker att det blir kul !
 
...
 
.. och lilla skruttan Fapriola. Hon har inte haft det lätt senaste veckan. Först var det koliken och febern som hälsade på. Sedan efter veterinären varit här var hon så pigg och så glad så. Precis som sig själv, full fart på småbenen. Men sedan gick det utför igen. Fapri åt varken sitt kvällshö eller drack särskilt mycket. Hon var hängig och ledsen och verkligen inte på topp. Det hann gå någon dag innan jag insåg att det var halsen som svullit upp. Ett felstick med sprutan (kramplösande/smärtlindring) blev väldigt besvärligt för henne. Så jag har smort med veterinärsalva, hängt upp maten i lämplig höjd och tagit små promenader med lilla sjuklingen. Det går åt rätt håll. Men jösses vad ledsamt det är, när hon inte mår toppen.
 
Hoppas ni alla har det jättefint ute i gårdarna. Tänker att det blir lite mer husprat här framöver - men först måste jag landa lite efter matathonjobb, ponnysjukstuga och vattenledningar som frusit i hus och stall. Pjuh. Vilken vecka va!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress