En lördag med köpesfika och Vårt Fina Tak
Vi sov lite väl länge för min smak imorse. Kom ut i stallet med håret åt alla håll, nyklippta luggen stod verligen rakt upp. Men hästarna, de bryr sig inte <3 Började dagen med att göra fint i stallet och sedan rida Årvak. Han studsade upp och ned och slog bakut, med öronen spetsade och verkade ha så kul. Kul tycker jag med, att vi äntligen är på gång igen. När nästippen var röd och hästen färdigriden så gjorde jag fika, ropade in karlarna i mitt liv;
Ja nog föredrar jag hembakta bullar och kakor, gjorda på ärva recept och med en tesked kärlek eller så i. Men ibland så, snabbkaffe och köpeskakor. Fungerar fint. Folk verkar tro att jag är en sån som gör allt från grunden, skuttar runt och odlar potatis och rider i solnedgången. Tro mig, det är vad jag älskar att göra, men därimellan hinns det med en del halvfabrikat och köpesfika också, haha!
 
Trevligt hade vi då, Fredrik, Pappa och jag.
Sedan så stundade - en heldag i Drömmen. Ser så rackarns hemtrevligt ut när det lyser i fönstren. Stora bygglampor som står på golvet. Men ändå, vi är påväg.
Ute var det så vackert, blir alldelens nipprig av detta frostiga gräs. Njuter av utsikten.
Så sammanstålade jag i bygglaget också. Skottade spån från en vägg vi rivit ner, och ska bygga upp igen. Vi ska ju som tidigare nämnt byta ut alla balkar i bjälklaget mellan vardagsrum (övervåning) och kök/sovrum (nedervåning). Så tänkte vi sätta en balk inne i väggen för att stabilisera lite extra. Det var riktigt bra, för väggen var i sämre skick än vi tidigare trott. "Jag som trodde jag skottat min sista säck med spån" skrattade jag. Bara att bita i.
 
...
 
 
Men så har vi ju detta fantastiska tak i kök och sovrum. Etthundrafemtio år gammal pärspont. Spikad med handsmidd spik. Åh vad jag får ångest över att det kanske inte går att spara. Men vi ska göra ett försök att plocka ner det. Och går det verkligen inte, så blir det ett exakt likadant ala 2017/2018 istället. Taklisterna verkar ha klarat sig i alla fall!
Det är ju så himla fint. Älskar att man ser spikskallarna och varenda liten "skavank". Skavaker som bara ger huset karaktär, svårt att få till ala 2017/2018. Men, som vi ofta säger till varandra, husets konstruktion är viktigare än allt annat. Och bjälklaget måste förstärkas. Så det så.
Men visst håller ni med, man blir blir knäsvag när man ser detta tak, ellerhur?
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress