Vill känna livet i mig
Det är sent. Klockan rusar fram nu och dagarna likaså. Det känns som att tiden är knapp vart jag än befinner mig. Regnet smattrar mot rutan och jag mår gott över att hästarna sover inne i värmen på bäddar av sågspån istället för ute i lervällingen. Här inne har jag precis skickat iväg ett utkast på mitt examensarbete till min handledare. Jag trodde att en känsla av lättnad skulle skölja över mig men jag blev snarare bara mer fast beslutsam att göra klart det så fort som bara möjligt. Så jag kan få livet tillbaka. För det känns som att jag är frihetberövad så länge jag måste spendera all min vakna tid vid en dator. Jag saknar smutsen under naglarna, tiden med djuren och att få vårpyssla på gården. Men jag har lovat mig själv, som en klapp på axeln, att det blir en näst-intill-ledig helg i helgen. Med djupa andetag, sommarvärme i luften och lantliv pulsernade i kroppen. Liv är allt jag behöver just nu och kanske speciellt livet på backen.
 
Imorgon (eller ja, om några få timmar) ska jag gå på en vädligt tung begravning. En begravning som gör att världen förlorade en färgnyans och en av de snällaste, omtänksammaste själar jag någonsin mött. Så det känns som, att liv är det enda som känns relevant just nu.
 
När man är mitt uppe i detta också. Med veckor av spännande saker, stor sorg och mycket tankar på högvarv. Så blir det så påtagligt, hur lite ett examensarbete är värt i ens liv. Hur mycket värde det ligger i hästmular, vårvarma vindar, kaffe på altanen och att få umgås med nära och kära. Hur lite det spelar roll om referenser är rätt angivna, om resultatet är korrekt tolakt och om felkällor detekterats. I slutändan är det ju just så, att allt som spelar roll, är det där meningsfulla i det som pulserar i en och kallas passionen i livet. 
Jenny

❤️❤️❤️

Emmeli

Fina, kloka du. KRAM <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress