Några snabba, oroliga ord från mammahjärtat
Han är min klippa och mitt allt. Jag tänker på honom osunt mycket om dagarna, önskar att jag kunde skicka sms till honom eller ha honom på Skype när längtan efter hans mule blir för stor. Som jag nämnt tidigare är det Årvar som hjälpt mig genom min stora sorg och förlust av min självfrände Trollfrej. Han är så viktig för mig, vi delar så mycket. Idag är han för första gången på våra tre år tillsammans sjuk. Han har aldrig varit halt, sjuk eller liknande (förutom ett skärsår han fick i transporten en gång). Han har "bara" feber och är snorig, men det räcker för att mammahjärtat ska hamna i halsgropen. När Trollfrej rycktes ifrån mig så snabbt och han var borta bara så direkt så tänkte jag att jag kommer att bli så hypokondrisk. Det har gått ganska bra fram tills nu. Nu vill jag ju förstås bara flytta ut till stallet och pyssla om honom. Min stora glädjespidare, vad jag är lycklig över den där pussmulen, hans hals som är perfekt att borra in sig i och hela hans aura som utstrålar kraft och nyfikenhet.
 
Jag vet att jag är så pjåskig det bara går, men hästarna ger mig så mycket.
Håll en tumme att detta bara är en snabb vårförkyldning som drabbat honom.
 
Emmeli

Jag håller alla tummar jag har!!
KRAM

thea

Men usch, det är ju aldrig roligt när någon inte mår bra – allvarligt eller ej. Hoppas Årvar mår bra snart igen.

Och förresten så hoppas jag att vi får möjlighet att kompisdejta snart igen, tiden går verkligen alldeles för fort (tänkte ju att vi skulle kunna ses typ veckan därpå och nu har det gått månader, haha!)<3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress