och jag saknar honom
2011-11-17
skrev jag; "Vad skulle jag gjort utan hans muskulösa hals att krama om kvällarna? Vad skulle jag gjort utan hans lena tunga som slickar mina frusna händer till liv varje morgon? Vad skulle jag gjort utan hans breda rygg som tar mig vart jag än ber honom? Vad skulle jag gjort utan alla skratt och leenden han sätter på mina läppar?

Det här är så mycket mer än en häst för mig."
 
2010-05-06
skrev jag; "Vad som än händer, kommer jag aldrig att lämna dej"
 
Saknaden är så enorm. Jag är så dålig på att leva utan honom. Tänk om jag bara kunde få en enda dag till att kramas, få händera slickade och rida en sväng vart som helst. Trollfrej var så mycket mer än en häst, han höll mig på rätt spår genom min tonårsperiod, han har lärt mig att ta ansvar, spara pengar och fått mig att älska naturen. När jag var sjutton blev min pappa sjuk i cancer och Trollfrej tog mig genom den mörka tiden fylld av ångest. Efter det fruktansvärda året 2009 tänkte jag att jag inte kunde leva utan honom, att det var tack vare honom jag stod på benen. Idag har jag fått leva utan honom i snart sju månader och jag frågar mig fortfarnde hur jag står på benen varje morgon. Jag lämnade honom aldrig, till sista andetaget så stod jag bredvid min bästa vän, det kändes så orättvst att måsta ta ett beslut om avlivning när jag såg honom som min allra bästa kompis och så mycket mer än en häst. Och jag saknar honom som om jag saknade en bit av mig själv. och jag saknar honom, och jag saknar honom, och jag saknar honom. och det blir aldrig bättre.
 
 
 
Eleonor

Så fruktansvärt sorgligt... När man är uppvuxen på en hästgård med en väldans massa hästar medföljer automatiskt att få se många av dem vandra vidare. Än så länge har jag bara behövt säga farväl till en häst som stod mig riktigt nära. Men han var nästan 30 och jag hade redan ställt mig in på att det skulle behöva hända snart. Sen blev han sjuk och beslutet blev så lätt när man såg hans tillstånd. Men min lilla Faramír som föddes på gården när jag var sju, han blev akut dålig hösten 2014. Vi åkte in på klinik och från ena sekunden till den andra hängde plötsligt hans liv på en sköt tråd. Jag höll på att svimma, kunde inte tänka klart och genomled en av de värsta helgerna i mitt liv medan han stod på karantän med medicinering som kanske, kanske kunde rädda hans liv. Han klarade sig, nästan mirakulöst, och jag är så evigt tacksam. För även om jag visste att han en dag kommer lämna mig, så skulle det inte vara nu. Han skulle ju bli en skruttig gammal gubbe, tänkte jag. Jag vill väl bara säga att jag förstår hur fruktansvärt tomt det måste kännas. Även om jag slapp den värsta smärtan, så fick jag ett obehagligt smakprov på den. Jag hoppas verkligen att dina sår läker med tiden och att tomrummet fylls upp igen <3

Svar: Tusen tusen tack för dina fina ord. Blev tårögd. Hoppas det dröjer länge innan du får känna tomrummet.Har världens finaste Årvak, älskar honom högt, så högt. Men Trollfrej var Trollfrej och Årvak är Årvak, så olika, så tacksam att få ha/haft båda i mitt liv.
Isabell Lundberg

Jenneli

Djuren går verkligen rakt in i ens hjärta. <3

Svar: Sannerligen <3
Isabell Lundberg

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress