En lördag ur livet bara
Idag har vi haft efterlängtad lördag tillsammans. Imorse åkte vi till stan i plusgradiga vårvädret. Kollade på vitvaror, kakel/klinker, fibo trespo, arbetsskor och handlade munskydd, tuschpennor och byggsäckar. När vi kom hem solade hästarna och hejade på Fredrik när han gjorde upp eld medan jag satt i solväggen med näsan i vädret och fick ett gäng nya fräknar på näsan.
Vi hade varit på byns lanthandel innan. Lättryck i vattenmelon/hallonsmak och en påse marsmallows (med lite annat förstås) följde med hem, så lyxigt, sockrigt eftermiddagsfika.
Vi konstaterade att dagarna vi sysslar med rent livsnjut tillsammans är få. Vi är ofta ute men år varsitt håll och med olika uppdrag och jobb att utföra. Men idag tog vi en stund tillsammans, med lite eld och ett väder som bara går att drömma om. Tänk att den är här nu, våren.
Knut var med. Förstås. Det är han mer eller mindre alltid. Han satt och kurrade en bit från röken. Han ogillar när det blåser i hans långa päls, men vill ändå undersöka om det kanske, möjligen kan finnas något gott till honom.
När vi laddat fikatarmen så satte vi igång i huset, förstås. Känns inte som helg om man inte avverkar några timmar här först nu för tiden. Här har min svärmor och svägerska skottat spån. Så ofantligt tacksam över hjälpen vi fått på senaste. Så obeskrivigt guld värt. A l l a rum är nu urskottade. Nu återstår dammsugning av trossbotten och sedan ska den brytas upp, bytas ut och isoleras på nytt.
Bjuder på en bild på den här tjusiga som förstås ska få fortsätta bo hos oss. Vi tänker att det ska bli någon sorts vedförvaring under också. Så ska jag ha en pinnstol med fårskinn på att, kaffekopp i handen och flanellpyamasbyxor framför brasan och peta in vedträn vid behov. Målbild så det sjunger om det, kan nästan höra spraket från brasan om jag sluter ögonen och tänker efter. Andra bilden är på våra fantastiska dörrfoder vi sparat. Jag tycker oftast att alla kommentaret/tillrop på sociala medier är positiva, men ibland slinker det in någon otrevlig kommentar om att vårt hus är viktigt att bevara och ta hand om. Skulle kunna skriva en hel roman om våra tankar, men just nu lämnar jag det med; här sparas det grejer för fullt. Vi gör allt i vår värld för att renovera detta hus på ett miljömässigt sätt med beprövade metoder och bra material samt förstås ekonomiskt, vi sparar det allra mesta tills den dagen vi ska ta beslut om utseende på just det stället. Dessa foder ska bäras till ladugårdsvinden i väntan på målning och användning om några år...
Mitt i allt står han, han som jag bygger bo med, han jag får grilla marsmallows med och somna intill om kvällarna. Lyckans ost är vad jag är.
 
Sedan har lördagen fortsatt med det ena och det andra... och plötsligt blev det sommartid också. Tänka sig.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress