Bästa sortens minipersonbesök på backen
I måndags var en dag jag riktigt längtat efter. Min äldsta storasyster skjutsade nämligen ut min systerdotter till oss på backen. Hon hade somnat i bilen så jag fick väcka upp henne med att stryka henne på kinden, hon vaknade, tittade sig omkring och ett jätteleende spred sig i hennes ansikte. Hjärtat smälte, och sedan blev det full rulle för att hinna allt vi tänkt. Inom fem minuter hade hon klätt av sig till trosor, hoppat i Elsa-klänningen och skulle hålla Frost-konsert för mig och Knut. Hon tryckte han var knäpp som låg på rygg och kollade på henne faschinerat medan hon dansade och sjön (på engelska!). Sen satte vi igång och baka chokladbollar så det stod härliga till.
Hon höll på att längta ihjäl sig efter Fredrik (han jobbade eftermiddag) och sa hela tiden "alltså, han är så snäll!!" och "jag längtar tills imorgon då är FREDRIK hemma". Älskade lilla skrutt, om hon förstod vilken glädjespridare hon är.
Jag samlade mosterspoäng genom att ha handlat hem massor med morötter (till hästarna) och sån lyx som festis och småyoghurts, lite sockerstinn stundtals men en kan ju inte låta bli att mata lillhjärtat med chokladbollar som hon rullat så bedårande gulligt. Så såg vi tecknad film, var ute och åkte spark, plumsade i snö, byggde ett snöhus med fönster och somnade tätt, tätt intill varandra i "storsängen" redan halv nio.
Nästa morgon var vi uppe tidigt. Åt frukost och planerade dagen. Ridtur och en till frostkonsert sa hon bestämt. Denna gång fick Fredrik också vara publik.
Men först lite mer tecknat medan jag stökade bort. Knut han vaktade henne från första Frostkonserten tills hon åkte hem. Svassade efter henne och höll koll, lajvade storebror mao.
Så efter ridturen blev det mys i hästhagen. Hon vågar stryka Årvak helt själv nu, och länge. Så imponerad, både att hon anammat mitt hästintresse så fort och självklart, och så denna otroliga häst. Första gången han träffade henne skenade han längst bort i hagen och hade panik över vilken minimänniska vi fått till gården. Idag - så självklart snäll och förståndig, tålmodig och njuter av hennes uppmärksamhet.
Tror att de förstår varandra mer än väl - det säger denna bild i alla fall. Så mysigt att ha en liten fyraochetthalftårig hjälpreda för ett dygn. Är så glad att mina dagar i Umeå är över, nu ska det finnas mer tid för mostersmys och "sova över"-tid. Enda invändningen hon hade var att hon inte fick stanna i två nätter till, älskade skrutt.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress