Nationaldagspicknick
Idag handlade jag på byns lanthandel efter jobbet, när jag kom hem bytte jag om till lilla randiga favoritklänningen och hängde tvätt i tjugo plusgrader. Stack fötterna i och ur mina birkenstocktofflor, planerade helgens festigheter på backen och tog en tupplur i solen på altanen. Livet är ljuvligt.
 
Igår hade jag en annan ljuvlig dag. Vi packade in filtar, picknickkorg och melon, åkte förbi mataffären i stan och hamnade här. På ett av våra små smultronställen, Bonnstan i Skellefteå.
Vi hamnade liksom här, med benen dinglande och näsan i solen. "Det här kommer jag minnas som ett av sommarens bästa minnen tror jag" sa han.
Vi hade köpt med oss ungefär allt som är gott. Läsk, kryddiga kamben man måste gnaga på, surdegsbröd med oliver, vitlösost, brieost, körsbärstomater, potatissallad och choklad. Värdens bästa picknickmat.
Runt oss luktade det hägg. Jag tjöt rakt ut när doften kom mot mig. Fy sjutton vad efterlängtat.
Kände gräsets dagg under fötterna, smög fram för att inte sticka mig på något vasst, fötterna känns så ömtåliga efter en vinter i skor.
Sen satt jag mest här och dinglade med benen som en annan Ernst. Mätt och belåten i alldelens för varma kläder. Med en kvist hägg i handen att lukta på ungefär hela tiden.
Med mig fick jag ha min stora kärlek här i livet, visst är han fin? Få förunnat.
Sedan gick vi hand i hand längst Bonnstan, ner för en trätrapp och längst älven. Där flöt två tjejer i varsin gummibåt, vid sidan av satt tre tonårskillar och spelade gitarr och sjöng. Det kändes som att jag drömde.
Överallt, så vackert att det nästan gör ont.
Avslutade nationaldagen med att mata änder och vandrade sedan sakta tillbaka hand i hand. Älskade juni.
 
Så vad kan vi konstatera av detta?
Livet måste innehålla mer picknick och mer turistande i vår egna stad.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress