Junikvällar i hästhagen
När jag kommer hem från jobbet tar jag hästarna med mig och släpper i sommarhagen. Två och en halv hektar prunkande hage, från gården och ner till sjön. Vid läggdags går jag ner mot sjön. Backen lutar neråt och hästarna står ofta i svackan. Jag har gummistövlar, mjukisbyxor och morgonrock. Eller träskor, shorts och stickad tröja. Men hästarna bryr sig inte, de bara tittar på mig med deras stora, snälla ögon och tuggar vidare på gräset.
 
Det är en ljuvlig tid att vara hästägare i juni. Förutom oron att inbetningen går för fort och isekterna som är besvärliga så är juni en fantastisk tid. Det är svårt att gå in om kvällarna och allt som oftast hittar jag mig själv i svackan med hästarna. Jag sitter i långgräset eller står bredvid någon av dem och stryker pälsen. Fapri har kvar lite vinterpäls medan Årvar är så blank, så blank. Det är verkligen en ära att få vara ägare till dessa två individer, de ger mig så mycket. Känslan inom mig när jag är i deras närhet är så oslagbar. Helt villkorslös kärlek, de bara ger och ger och ger.
 
Om jag fick skriva ett brev till mitt tolvåriga jag så skulle jag skriva om just detta. Hur jag kan gå ut ur mitt hus i gummistövlar, trippa över gårdplanen och ner mot sjön för att mötas av två mjuka mular. Då skulle jag skriva om känslan jag har när jag ligger i höggräset i svackan med ett grässtrå i munnen och hör hästarna tugga. Jag tror att jag hade blivit en mycket glad tolvåring då.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress