Ett år utan dig.
Imorgon är det den elfte juli och ett helt år har passerat utan min Trollfrej. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle överleva utan honom men här är jag ju, och jag lever i allra högsta grad. Det har gått ett år och jag kan äntligen sluta bryta ihop när jag pratar om dig och istället glädjas åt alla tretton år jag fick spendera mig dig. Jag är idag, ett år senare, till och med glad över den där dagen du försvann från mig. Hur jag fick spendera förmiddagen åt dig, säga hejdå och ge dig orimligt mycket pussar och kramar. Hur jag kunde skratta mellan tårarna som bara rann och rann i flera, flera dagar efteråt. Just för att du var du in i det sista och bjöd på show som vanligt. Jag vet att livet aldrg mer kommer att bli som när du fanns vid min sida, en bättre kompis än dig finns inte. Men jag vet också att livet är fantastiskt nu och kommer att fortsätta vara det trots att du vandrat vidare till de evigt gröna ängarna.
 
Jag var så rädd att jag skulle glömma bort dig och hur du kändes. Men jag minns till och med hur du luktade på ett speciellt sätt, så sött och ljuvligt. Jag minns att jag var livrädd att jag skulle tycka att hästar är ingenting för mig men för varje dag som går tycker jag att det blir roligare och roligare. Jag var rädd för att släppa in Årvak så djupt som jag släppte in dig, men jag idag så glad att jag har en sexhundra kilos vackerhäst att fylla tomrummet med. För det är vad du lämnat efter dig. Ett jäkla stort tomrum.
 
Men också. Vad du gett mig. Göran och Barbro. Jouni och Sari. Wilma. Ellen och Kajsa. Jerker m familj. Bea. Till syven och sist har du också gett mig Årvak och också Fapriola. Ja det är möjligt att du gett mig hela backen och kärleken till landsbygden också.
 
Jag minns hur jag lovade dig att stå vid din sida tills den dagen du inte fanns mer och idag är jag glad att jag fick ha dig i mina armar tills du somnade in. Precis som jag lovade, när jag bara var ett litet flickebarn. På något vis är det en stor lättnad att allt är över. Jag kommer aldrig mer behöva oroa mig över att dagen ska komma, för nu är den gjord och trots att det är bland det värsta jag varit med om så är jag också glad. Glad att jag fick ge dig alla morötter, glad att mamma och pappa var där och fick säga hejdå. Glad att Fredrik fick krama om dig en sista gång. Glad att jag fick växa upp bredvid någon som du. Så mycket du lärt mig om livet trots att vi inte pratar samma språk.
 
När jag stod där framför dig och du föll ihop i mina armar för att aldrig mer komma tillbaka så tänkte jag på orden som du själv berättat för mig "Jag älskar dig, mer än livet".
 
Ett år har gått och jag har överlevt.
Och jag kan till och med glädjas över det som varit.
Emmeli/Lillafrun

Åh. Så mycket kärlek. STOR KRAM

Svar: <3 <3
Isabell Lundberg

Ella

Du skriver så vackert och innerligt! Sluta aldrig ❤

Svar: Åh, finaste kommentaren någonsin. Tack !
Isabell Lundberg

Ellen

Åhh Gud så fint skrivet man blir alldeles rörd❤😪😪 finafina Trollfrej❤❤

Svar: <3 <3 <3
Isabell Lundberg

Julia

Han kommer alltid vara speciell, bästa bästa trolle... jag är så glad att du nu kan se allt från den positiva sidan istället, det hade trollfrej önskar att du gjorde 💗

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress