Sammanfattning av renoveringsåret 2015
Här kommer ett inlägg med bilder i varierande kvalitet från 2015. Året vi blev gårdsägare och började med vårt livsprojekt. Ni får ha överseende med att det är otroligt mycket bilder, men det är ju så kul att spara.
 
Vi tjuvstartade hela karusellen i maj, här ägde vi alltså inte gården. Vi började med att städa i "stallporten" där vi har garage.
Vi sorterade massor med bråte. Lånade Pappas släp och körde till återvinningen. Eldade en brasa med gammalt trävirke och sopade rent golven som är skeva och lutar åt alla möjliga håll.
 
» Så blev vi ägare till vår fina backe
 
När vi kom hem från banken inne i stan där vi skrivit på papper efter papper så möttes vi av en stor del av våra familjer som ordnat en överraskningsmiddag åt oss. Här fick vi klippa bandet och inviga vår egna gård !!
Här var jag så lycklig att jag grät, tårtna forsade ner för kinderna.
Detta är backen som livet kretsar runt. Vi flyttade hit hösten 2011 och hyrde stället fram till 1 juli 2015 när vi köpte loss stället. Gården är Fredriks släktgård och fanns därför inom familjen, vi är så tacksamma att vi fick chansen att köpa detta lilla paradis.
Gården består av två bostadshus, en ladugård (används som garage, traktorgarage, höförvaring, skotergarage och den murade delen är stall åt mina två hästar), en timmerbod, jordkällare, en loge, X antal lador som står utplacerade på vår mark och så har vi några hektar skog också.
 Här är vårt livsprojekt, "Drömmenhuset", ungefär 200 kvadratmeter gediget timmerhus från 1854 (tror vi), huset saknar exempelvis avlopp, el och uppvärmning (förutom kakelugnarna förstås). Tills vidare bor vi i det mindre huset på gården "Vårt lilltorp", det har lite mer bekvämligheter. På fastukvisten står jag (Isabell), mannen i mitt liv (Fredrik) och vår håriga lilla bebis (katten Knut).
 
» Första projektet: Ladugårdens utsida
 
När vi kom hem från jobbet och skulle ta en snabb dusch innan banken så stod svärfar, svärfar och min ena svägerska och målade ladugården med faluröd. Fredrik hade fått ett gäng hinkar av sin syster när han fyllde tjugotre. Så första projektet blev att måla.
Det blev ganska snabbt mitt projekt. Fick hjälp av svägerska, mamma, syster och Fredrik förstås.
Fredrik målar.
Vissa dagar var jag så slut efter allt vi höll på med. Här vilar jag visst i gräset (Misstänker att jag byggde hästhage här också, därav stängelstolpen under mina ben, haha)
Så genuint lycklig över lite röfärd va.
Så tillfreddsällande att se färg.
Mina hästar hade under några tråkiga vårvinterdagar tuggat på ladugårdens gavel. Fredrik fick i uppdrag att laga.
 
Vi använde oss av brädor från en del på logen som blåst sönder under våren. Det blev riktigt kalasbra. Sedan flyttade vi ingången till hästarnas hage så de inte kunde hända igen.
Fredrik i full fart med att kapa nya brädor och lappa.
Så småningom var rödfärgen uppmålad och vi funderade länge på hur vi skulle göra med foder och dörrar. Efter mycket om och men köpte vi billig färg, skrapade/sopade bort det mesta som var löst och grundade/målade ett varv vitfärg trots allt. Vi kom fram till att vi vill byta ut både dörrar och foder men var inte redo att ta beslut om utseende och dimensioner ännu. Så de gamla fick en ansiktslyftning.
Fredrik har gruvat sig för att vi skulle måsta riva ladugården för att den var i så dåligt skick. Men hujeda mig vilken din ladugård det började bli med lite färg.
 Gillar verkligen kontrasten mellan det murade och det faluröda träet.
Dörrarna ska bytas ut så småningom men de gamla får hänga med ett tag till.
Att skrapa färg är det tråkigaste jag vet. Här ser ni också vilket dåligt skick dörrarna är i. 
Jag målade med svart slamfärg. Vi tänker oss att dörrarna ska vara gråa (möjligtvis grön/gråa eller blå/gråa) sedan. Men nu, svart slamfärg.
Lille stalldörren med nymålade foder till det murade. Så fint.
 
 Vissa dagar var jag så less på att skrapa och måla, kände mig aldrig klar. Då pausade jag här, hos mina myskillar.
 Efter att ha levt 3,5 år på gården i totalt mörker så införskappade vi stallampor att sätta på fyra olika ställen på ladugården.
När vintern kom var all målning (sånär som på några vindskyddsbrädor och ett foder som ska bytas ut ganska omgående) klar, det var skönt i själen.
 Som kronan på verket fick vi lyse också.
 
» När stallet fick sig ett ansiktslyft invändigt
Jag flyttade hästarna hem till gården hösten 2014, samma dag som jag började studera i Umeå, jag ville ha dem nära. Ska jag vara ärlig så har stallet fungerat otroligt dåligt. Trångt, problem med luften och väldigt nergånget. 2015 blev det mer utav en ansiktslyftning.
Alla dörrar inklusive den enkla boxinredningen målades med den svarta slamfärgen som blev över från ladugårdsdörrarna.
Vi hade inte hunnit städa ur stallet ordentligt innan de flyttade in. Så det blev Prio 1. Det var så himla smutsigt.
 
Detta var sommarens outfit när jag inte bar målarkläder. Jag kan tillägga att hästarna inte bodde i stallet under den här tiden, ville inte utsätta dem för detta damm som jag yrde runt med. 
Ont om plats att hålla till att sko och sadla hästarna. 
Blev en liten skillnad i alla fall.
Jag lagade sprickor i väggen med betongspackel.
Sedan köpte jag hem en säck med släckt kalt som jag kalkade väggar och tak med.
Efter några strykningar
Ytteligare några
Så småningom började det likna något. Jag vet inte hur många varv kalk jag la på, möjligen sju.
 
  
Även denna vägg fick ryka för att komma åt mer plats åt hästarna och få ett mer luftigt stall. 
MEN det största projektet är inte så väldokumenterat. Hästarnas boxar är lite upphöjda (10-15cm) och jag tyckte helt klart att taket var för lågt för mina kallblodskungar. Så Pappa, Fredrik och Svärfar hjälptes åt och höjde taket ovanför boxarna. Det gick bra, men herregud vad spån ajg fick skotta från taket, och herregud vad man inte var sugen att göra detta projekt när man har tusen andra saker att prioritera. Men djuren får komma först och efter detta skitgöra hade hästarna ett helt okej boende. Fortsättning följer...
 
» Så kom turen till drömmen och takbyte
 
Drömmen, fina trötta Drömmen. De där buskarna hade fullständigt förstört den charmiga fasrtukvisten och taket hade några mindre hål vi kände var ganska akuta att åtgärda. Så takbyte var det vi började med.
Före - Drömmens baksida
Före - Drömmens västra gavel
Före - Drömmens takutsprång
Före - Drömmens farstukvist
 Före - Drömmens farstukvist
Före - Drömmens östra gavel
 Före - Drömmens fastukvist sett innifrån
 
Vi köpte tidigt hem reglar att använda (främst till fasadbyte 2016).
 Fredrik och hans pappa mäter upp taket.
Vi hittade en annons i tidningen att just det taket vi bestämt oss för var på 15 % under Noliadagarna. Så vi åkte dit och här hade vi just köpt oss en herrans massa plegel (vuxenpoäng).
 17 augusti - Det kändes som en stor dag när ställningarna blev uppsatta. Det hände något.
28 augusti - Svärfar och svärmor kom me detta tips, en ränna att skjutsa ner gamla tegelpannor ner för.
Husets baksida
Den magiska utsikten
 
30 augusti - Vår fina skorsten var i så dåligt skick att den fick ryka. Fredrik berättade att den bara smulades sönder.
 Husets baksida med byggpresenning över (kanske vårt bästa köp?!).
Slutsligen kom plåten på plats. Vi valde plåt för att vi tycker att det var otroligt snyggt och lättarbetat. Jag skulle kunna tänka mig mörkgrå betongplattor också men vi är supernöjda med valet vi gjorde.
När vi skulle börja med framsidan så fick vår farstukvist säga adjö. Det kändes lite sorgligt, den var ju så charmig. 
Under den kom originalpanelen fram - liggande panel, midja och stående panel längst ner. Så fint.
 Så upprepades proceduren på framsidan.
Husets framsida
För att bära upp taket ordentligt (+ all snö vi får här uppe i norr) så satte vi in limträbalkar. Vi hade hit en konsult som fick beräkna hur kraftiga balkar vi behövde.
Återigen var det Fredrik, Pappa och Svärfar som fixade. Det är högt, högt till nocken i drömmen.
Sex balkar blev det till slut. Nu kan vi ha öppet till nock, precis som vi vill.
 
Tillslut (det tog lite mindre än två månader för oss) så var taket K L A R T (augusti-oktober). Stort ögonblick för oss. 
 
» Ett litet steg för bagarstugan och hejdå flaggstång
 
Vår bagarstuga var lite inklämd. Svärfar och svärfars söta timrade stuga skulle de få ta hem och vår bagarstuga skulle äntligen få glänsa ifred.
 Titta så glad den blev.
Så sprättade vi upp det som var kvar av flaggstången med. Det tog sin tid.
 
 
Karolina Nilsson Grenabo

Oj, vilket projekt! Verkligen imponerande, hoppas det går bra för er vidare!

Svar: Det är verkligen ett livsprojekt, men det är så himla roligt också :-)Hittills går det riktigt bra, men vi har några år kvar ;-)
Isabell Lundberg

Carolina

Oj vad mycket ni hunnit! Och vilken fin gård! :) Kul att ni överraskades av era familjer när ni köpt gården, så fint! <3 Nu har jag börjat följa din blogg också - följer dig redan på Instagram! :)

Svar: Tusen tack för dina fina ord! Så kul att du följer på Instagram med ! :-)Ja det var så fint gjort, de vet hela högen vad den här gården betyder för oss så det var verkligen så mycket glädje i luften den dagen <3
Isabell Lundberg

Emmeli

Alltså. Så, himla, himla glad du gjorde mig med dina varma ord. Tusen tack! Så går jag in här, på din makalöst mysiga, fina och inspirerande blogg. Och blir liksom alldeles varm. Heja er, vilket otroligt fint jobb ni gör! Liksom mycket som känns igen ;)

Kram till dig och hejja dig!

Svar: Det är så kul att man hittar dessa stjärnor ute i cyberrymden, en annan "ensamvarg" som renoverar, gillar att piffa med blommor och baka, så får man glimta in i varandras liv och inspireras, det är så härligt <3
Stor kram till er!
Isabell Lundberg

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress