Om diskmaskinsmanicker, råttbon och en nypa kärlek
Jag älskar livet på landet och livet i ett litet skruttigt gammalt hus. Nittionio procent av tiden. Resterande en procent smakade jag på ikväll när både diskmaskinen valde att få någon sorts tuppjuck och spotta vatten över hela köket (som Knut febrilt försökte stoppa med sina små, lurviga tassar) och ett råttbo uppdagade sig bakom ovan nämna manick. Ville 1. Lägga mig ner på golvet och. 2. Flytta in i Drömmen, helst igår, alternativ flytta hem till flickrummet eller hyreslägenhet med lyxig hyresvärd att ringa vid problem. Med allt bilstrul vi haft detta år så har vi kramat om varandra och sagt att "vi har i alla fall en diskmaskin som tutar och går, och det är ju guld värt". Nu ska vi gå två och ett halvt år tillbaka i tiden och handdiska. Tillbaka till att välja om en ska diska eller duscha på kvällen då vi bara har ungefär sju minuters varmvatten i vårt lille torp. Men samtidigt är jag så tacksam att jag har föräldrar och svärföräldrar som kommer och kliar sin hårbotten lika hårt som jag gör, vrider och vänder på slangar och filter och silar samt kommer med winerbröd till kaffet (förmodligen bättre än sån lyxig hyresvärd). Diskmaskinshaveri och råttbofynd kräver winerbröd på en måndag, så är det bara. Så är det bara så att krypa på alla fyra med bra belysning och slarvtrasor så himla jobbigt, för all lort i alla hörn och varenda vrå kommer liksom fram och spökar för mig.
 
.. och samtidigt är jag så glad och tacksam att vi har det där lyxiga varmvattnet. Att vi har möjlighet att faktiskt ha en diskmaskin och när jag sätter detta i perspektiv till omvärlden så är detta ingenting. Bara en materiall petitess i mitt liv, ingenting att grubbla över. Som min kloka syster sa "Det kanske är universums sätt att berätta för er hur bra ni egentligen har det", och det stämmer ju. Så länge vi har varandra så är söndriga bilar, upproriska diskmaskiner och några tusenlappar mindre på sparkontot ingenting.
 
Så tack gamla huset med råttbo, upprorisk diskmaskin och lortiga golv att du sätter saker och ting i perspektiv för mig. Så länge vi har varandra, Fredrik och jag, med en nypa föräldrar, svärföräldrar, syskon och syskonbarn, ja så länge är jag rikast av alla. 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress