En morgon med lokal frukost
 
Det är tisdagmorgon och klockan ringer ett slag innan sex. Jag älskar att stiga upp tidigt och ha en lång morgon framför mig innan dagens bestyr väntar. Imorse var jag på väldigt bra humör och möttes av Årvaks morgongnägg ute i stallet. Han hälsar mig alltid välkommen, varje morgon. Sedan står jag utanför boxen och kramar om hans stura huvud en sväng och pussar mulen. Jag är lite pjåskig och tar på båda hästarna täcke, det snöar lite halvblöt snå som lätt blir till istappar i pälsen, går ut med Årvak först och låter sedan Fapriola springa lös till hagen, oftast är det full fart till höbalen som gäller. När hästarna tuggar hösilage så knäpper jag igång radion i stallet och mockar. Det om något är terapi, så många gåtor och mysterier jag löst under åren, sopar bort kissfläckarna och drar skottkärran genom nysnön, det går lite tungt men det är härligt att väcka kroppen till liv. Sedan går jag in, kokar te och ska micra hembakta grötbullar när strömmen går. På med kläder och ut i snöyran igen, byter propp och går in igen, ordningen återställt - kokar mitt te, brer mina mackor.
 
Känner mig rik när jag duker upp frukosten. Hårdbrödet från Kåge, grötbullarna hembakta, mejeriprodukterna från Norrmejerier och skedspetsen med honung kommer från Krångfors, inte alls många mil bort. Jag vill verkligen slå ett slag för att handla lokalt. Kossorna som producerar mjölk till våra mejeriprodukter håller landskapen öppna och bidrar till biologisk mångfald, bina som bor i Krångfors gör ett livsviktigt polleneringsarbete och handlar jag från Kåge tunnbröd ser jag till att bageriet han fortsätta att ligga lokalt och ge fler jobbtillfällen till min bygd.
 
Visste ni förresten att globalt sett är en tredjedel av maten vi äter beroende av pollinering? Vintern 2009-2010 dog en fjärdedel av Sveriges bisamhällen! Förmodligen en av världens viktigaste ekosystemtjänst, värt att stödja. Jag tänker att om jag köper honung lokalt så bidrar jag till att verksamheten kan hållas här i mina trakter och mina vila blåbär, hallon och liknande kan fortsätta växa som de alltid har gjort.
Veckan som gått - vecka 8
Under 2017 kommer jag att summera mina veckor. En kort uppdatering om vad som skett under veckan som gått med lite ovisade bilder.
 
 
» Veckans renovering/Drömmenfundering
Nu är alla planken i "salen" upplockade. Vilket jobb alltså. Jag har rivit bort i princip all tapet i salen och börjat i köket där också skivorna under måste slitas bort med kofot. Sedan åkte vi till fjällen och Drömmen har stått orörd i några dagar. Så har vi fortsatt fundera kring köket och kommit fram till att balkarna ska få titta fram under kökstaket och sovrumstaket. Det känns väldigt unikt, få personer kommer att ha ett kök som oss! Pappa har också lovat att bygga ett sånt plankbord jag bara kunnat drömma om tidigare, och materialet? vårt gamla plankgolv förstås, åh!
 
» Veckans hästaktivitet
Har inte ridit mycket alls i veckan, mest myst. Tänker att de fått sin lugnare period nu, först över jul och sedan har de gått väldigt lugnt sedan dess. Har trickstränat och börjat med "apport", Årvar är så duktig. Nu är det dags att de båda blir av med lite mage, det blir så mycket enklare inför sommaren då. Igår när jag kom hem från fjällen red jag övergångar mellan skritt och trav på åkern bredvid oss, inget höjdarpass men det var förstås väldigt mysigt ändå, att trampa på under orion och fiskarna.
 
 
» Veckans tips
1. Ull - Allt du vill veta och lite till. Strålande inlägg om ull, matierialet, kläder och skötselråd, så välbehövligt för mig som älskar ull och ylleplagg. Bloggen i sig är väldigt välskriven och läsvärd, slowfashion.
2. Grötbullar hos Lillafrun. Så, himla, goda, ni måste baka.
3. Hildas.se. Tycker om Sofias blogg så mycket. Hon har ljusa, trevliga bilder jag blir glad av och skriver så välformulerat och genomtänkt. Bjuder på fina tips, recept och glimtar från hennes lantliv.
 
» Livet i veckan
Vi har snart löst den trasiga diskmaskinen. Det var en råttknävel (mammas fantastiska ord) som gnagt sönder slangen till maskinen så den inte fungerade längre. Sånt som händer när man väljer att bo i ett gammalt torp. Jag har fortsatt att rensa hemma i pluggpauserna. Sopsäckar med onödiga, trasiga grejer lämnar nu oss för ett nytt hem eller sopsorteringen. Vi har börjat laga berg av matlådor för att underlätta i vardagen och alltid kunna välja nyttig, fräsch mat. Fortsätter att lägga bort telefonen och tar pauser i studerandet så mina ögon är ständigt pigga och glada nu. Har känt mig oförtjänt krasslig och frusen, men det går leva med. Februari har verkligen varit bra för mig.
 
 
» Veckans funderingar
 I veckan fick jag ett samtal jag blev så orimligt glad över. Jag blev tillfrågad om jag ville ställa ut några av mina bilder från landet. Jag vill inte avslöja för mycket förrän det närmar sig men miljön där de ska hänga är helt fantastisk och mina bilder får två hela egna veckor att synas. Jag blev så glad att jag började hoppa runt, dansa samt kastade mig på sängen och hyperventilerade några sekunder när vi lagt på. Ungefär då slog det mig hur kul jag tycker det är med bloggeriet, med instagrammandet och allt som hör till. Älskar att hålla på med detta. Jag hoppas verkligen att jag aldrig lägger av, att jag fortsätter att dokumentera en liten glimt av mitt liv på landet.
Om att sakna i förväg
 
 
Det är en märklig tid nu. Det känns som att jag borde och måste älska den. Men det gör jag inte. Jag förstår ju att min kropp mår bra av solljuset som tränger in i huden, att min kropp mår bra av mildare väder och mer utetid. Men alltid när våren ska knacka på dörren så gör det lite ont att säga hejdå till mörkret. Vintern på backen kan vara ljuvlig. Det känns som att den precis kom på besök här hos oss i Skråmträsk men jag saknar den redan., bitande kall och riktigt bökig, kan den stundtals vara. Med snöskottning, fönster som inte håller blåsten borta och  små saker inträffar hela tiden; vägen upp till oss drevar igen, Knut får tovor i pälsen av snön och vissa dagar känns det som att fingrarna ska spricka av köld ute i kallstallet. Men det är så svårt att säga hejdå till norrskenet, min kreativitet sprutar ur mig i mörkret, jag älskar att vara ute och springa under stjärnorna och många gånger skjuter jag upp en ridtur till kvällen bara för att det är så himla härligt att vara ute när alla andra har gått in för kvällen. Jag blir lite ledsen när jag tänker att på några veckor ska dubbeltäcket bli enkeltäcke, kakelugnen ska städas ur för säsongen och hästarnas gosiga, varma, täta vinterpäls ska falla av. Jag vet att våren är bra för mig, men vintern och mörkret hade gärna fått stanna lite, lite längre här hos mig.
 
Det känns märkligt men jag tror att jag måste muta mig själv för att gilla tiden vi har framför oss. Jag tänkte lära mig odla. Gå på loppis och handla köksgrejer av rostfritt stål och trä och skänka bort det sista av plast vi har hemma. Jag ska boa hemma, pyssla på och jaga det sista norrskenet för säsongen. Koncentrera mig på sista skoluppgiften och förlora mig i böckernas värld. Så kommer nog övergångstiden att kännas lättare. Det är något med ensamheten som mörkret ger mig som jag gillar. På våren tinar folk fram och jag undrar alltid vart de hållit hus en hel vinter. Hur de kan ha missat den underbara tid som varit. Kanske har de också behovet av tystnaden och mörkret som bäddar runt en som ett mjukt ludd. När jag tänker efter så blir det kanske inte så dumt med mars, takdropp, lite lättare kläder och ljusare aftnar. Bara jag får lära mig odla, gå på loppis och jaga en sista glimt av norrskenet så ska det nog ordna sig ändå.
 
Jag upplever att orden fortsätter att sitta fast i mig...
..Det kanske ordnar upp sig lagomt till ljusets återkomst det med.