Reportage och skogslunk.
Igår var det onsdag. Jag sov närmare nio timmar under natten och på förmiddagen hade jag energi till att städa klart huset och baka äppelkaka. Sedan kokades det kaffe i vårt lilla torp och så småningom rullade en vit bil upp fö backen. Jag fick nämligen besök av Emma och Jonas, en jounalist och en fotograf som skulle föreviga en glimt från mitt liv på landet. Det var mycket trevligt men o t r o l i g t ovant att ha en fotograf som förevigar en. De hade mycket genustänk vilket var väldigt kul och nytänkande tycker jag! Hur som helst så kommer tidningen ut i december och då får vi se vad det blivit!
 
Sedan var hjärnan trött och kroppen skrek efter skogsluft. Så jag tog på mig stallmössan, halsduken och gummistövarna, vandrade de femhundra metrarna till svärmor och svärfar och tog med mig deras hund Jaffa på promenaden.
 
Först mötte vi en kelig liten kisse. Kan inte låta bli att klappa katter alltså.
Sedan vandrade vi vidare och alla höstens lukter explodernade innuti mig. Blöta löv, svamp, lera, barr.
Det tog så lång tid till mitt svampställe för jag fick stanna och dra in oktober hela tiden.
och med mig var Jaffa hela tiden. Så klok, så fin. Längtar tills den dagen vi kan ha en egen hund, Fredrik och jag. Men just nu med det liv vi lever så är det inte möjligt. Tur att Jaffa finns nästgårds.
 
Så äntligen kom jag fram; tystnaden, den fuktiga mossan. Njöt när jag ivrigt rafsade ner svamp efter svamp i korgen.
Mina fingrar var stela av kylan innan jag var klar, näsippen röd. Men de glömmer man liksom bort så länge man hittar dessa små guldkorn.
Sen fick jag vända hemåt. Fylld av skogsluft i varenda liten blodkropp, fylld av hundmys och med iskall nästipp. Exakt så här vill jag spenderna mina oktoberdagar. Lugna stunder i vardagen.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress