Att ha en lyxmeditationsretreat på gården
Det är redan mörkt när jag kommer hem från jobbet. Tolv timmars arbete med allt vad det innebär, roliga projekt, fantastiskt spännande människor och grupper, viktiga frågor och utmaningar. Älskar att jobba. Men sen kommer jag hem och bruset från det öppna landskapet byts ut mot en tystnad som är svår att beskriva. En tystnad som innehåller att från svanarnas ekande sång över himlavalvet och rönnarnas prasslande löv. Det är mörkt och blött, gården är omsluten av en kolsvart rymd. Det känns nästan som att backen är det enda som existerar i ett eget universum,om det inte vore för grannarnas fönsterlampor som syns några hundra meter bort. Jag kommer hem och drar av mig de tighta jeansen, sätter upp håret i en slarvig knut mitt på huvudet och tvättar bort sminket så fort jag har möjlighet. Värmer en matlåda i micron. Under Fredriks nattveckor försöker jag vara effektiv och långsamma middagar är inte riktigt min melodi. Jag har inte ätit på över åtta timmar och maten smakar så gott. Bläddrar genom sociala medier och sms-inkorgen. Sedan lägger jag bort telefonen, tar på mig pannlampa och friluftsbyxor, skyndar mig ut i det fuktiga mörkret.
 
Inne i stallet syns spår av renoveringen tydligt, verktyg ligger på strategiska platser och ännu finns byggnadsmaterial runt hela stalldelen och i sadelkammaren. Jag sliter fram skottkärran och börjar mocka. Tänker att detta är min typ av meditation. I takt med att jag rensar ut det smutsiga från hästarnas boxar sorteras dagen i hjärnan. Jag kopplar bort jobbet mer och mer (även om det är svårt) och börjar fantisera om dressyrtävlingar, vad som ska göras i bygger härnäst om huruvida jag ska rida ikväll eller inte. När boxarna är rena och fyllda med nytt spån är tankarna klara och andningen aningens djupare. Hämtar in båda hästarna samtidigt, och fast att det inte blir någon ridning ikväll, så får jag ett sådant energiutbyte av stunden i stallet. Jag känner hur hela kroppen laddas med positiva hormoner och substanser jag inte förstår mig på, men jag vet att ha fingrarna djuper inborrade under hästarnas manar gör något med mitt mående. Jag pratar lugnt med hästarna, berättar om min dag, kramar dem så hårt det bara går och njuter varenda minut jag spenderar där ute.
 
Just ikväll blir det inte så mycket mer än så, lite mockning, mys och sopning av stallgången. Fyller vatten och höpåsar inför imorgon. Pussar på mularna och borstar lite snabbt av den värsta smutsen. Tänk vilket intresse jag har, vilken energikälla jag har här på gården. Att mina vardagssysslor sorterar mina tankar och gör mig helt lugn. Hur jag kommer in som en ny människa varenda gång jag varit ute i stallet. Tacksam över att kunna leva livet på detta vis, leva det fullt ut, bland djur och natur. Tacksam, återigen, över allt detta vardagliga som känns som världens lyxmeditationsretreat.
Städpaket som heter duga
Jag har tidigare, pö om pö, rensat ut plastsaker från huset. Jag försöker tänka steget längre i min konsumtion. Även om det är jättesvårt. Häromveckan beställde jag hem ett mycket efterlängtat paket från favoritshoppen - Västerbottenssåpa. Hem fick jag ett paket inslaget med brunt papper. Ur det plockade jag fram enträdoftande såpa, disktrasa gjord av bomunn och lin, diskeborste i trä och en exofiberduk som ska ersätta de klassiska gul/gröna kökssvamparna. Genast kan jag rensa bort lite plastartiklar och köra några kemikalier på återvinningen. Jag städar i princip bara med såpa nu för tiden. Och det känns så bra! Jag har studerat miljö i tre år på universitetet och tanken är att börja leva mer som jag lär. Lite i taget försöker jag byta ut saker hemma och göra aktiva, förbättrade, val för miljöns skull.
 
Produkterna är inte bara bättre för människa och miljö, de är så rackarns fina också! Gör köket i lilltorpet riktigt hemtrevligt.
 
Kanske skulle ni vilja se fler bilder på hur vi ha det här i huset som vi faktiskt bor i ?
Hur har vi det i Septemberrusket?
September fortskrider. Med morgondimma som är filmjölkstät, ihållande regndroppar som ibland en solglimt som påminner en om att den ljuva delen av hösten ännu finns finns kvar. Jag försöker beta av höstlistan. Saker som att kompostera från odlingskrukorna, olja altanen, plocka bär och bygga om hästarnas vinterhage. Det blir något gjort varje kväll medan skymningen ständig jagar mig.
 
Jag bakar bullar, kokar saft och planerar vidare på vad det ska bli av höstens skörder. Längtar ut i lingonriset, det måste jag ta i helgen. Öppnade frysen och plockade ut allt vi hade i den för att kunna fylla den med älgkött nästa helg. Kände mig så rik. Kantareller från fjällen, älgkött från Skråmträsks skogar, nötkött från svärfars gård, bär vi plockat och fått av våra respektive familjer. Bullar jag bakat, fisk min pappa fiskat upp och ute i potatislandet ska strax all potatis upp. Vilken rikedom. Denna del av året äter vi så billigt, så billigt. Och så gott, så gott!
 
Det är så kul att få blodad tand. Nu när mer hemmatid väntar så rusar tankarna iväg till den där köksträdgården som inte skulle vara så svår att anlägga. Hönsen förstås, de är ju givna. Större potatisland och möjlghet att odla mer på friland. Kol, betor och rotfrukter. Rusta upp jordkällaren med fina hyllor att fylla med glasflaskor fulla med saft, gelé och marmelader. Trälådor med potatis och morötter. Picklad gurka. Ah jag drömmer mig iväg så fort. De kommande åren kommer att vara så himla fantastiska på backen. Det är jag helt övertygad om.
 
Men först väntar tid till renoveringen. Vi har gjort en kraftsamling i stallet nu. Jag har bestämt hur vinterhagen ska se ut och börjat bygga om den. Då kommer Fredrik att kunna köra höbal till hästarna utan att köra in i hagen med traktorn. Dessutom kommer traktorn att kunna stå under tak och gödselstacken får en ny plats. Det kommer att bli så himla bra. "Sadelkammaren" är på gång. Det blir ljust och fint om än inte så stort. Alldelens lagomt för att få plats med högtrycksspruta, lite bilvårdsprodukter, stallkläder, arbetskläder och tork av hästtäcken. Någon vidare sadelkammare kanske det inte riktigt blir. Förråd/förvaring/torkrum i anslutning till stall. Men ändå. Sadelkammare. Låter så mycker mer drömmigt.
 
Min fina pappa har byggt finaste stalldörren som bara går att drömma om. Den ska målas grå (tror vi!!!) och karmen ska sättas in i hålet vi gjort i väggen. Rampen som går upp till stallet nu ska flyttas och gå ut till baksidan. Det går fort nu. Och skymningen jagar oss. Så vi passar på, att hänga ute så mycket som möjligt. Äter middag, går ut och går inte in förrän de är näst intill läggdags. Vi lägger av oss pannlamporna, duschar av kroppen och kvällsfikar. Jag trivs verkligen nu. Bland hästar, hammare, frigolit, hagstolpar och geggamojan som pryder hela hästhagen. Så tacksam över hela alltet.
 
Så, en liten lägesrapportering från oss,
Hoppas ni alla har det fint! Kram.